Drömde att jag var på FL.

Inatt hade jag en klar dröm. Den började med att jag var på väg hem när jag plötsligt insåg att det inte var mitt nuvarande hem utan stadsdelen där jag bodde under några år som student. Då förstod jag att jag drömde och kom på att jag nu hade chansen att göra vad jag ville. Jag tänkte att jag ville till Camusdarach Beach i Skottland. Först blev allt svart, men så tornade sig stranden upp framför mig som på en filmduk. Jag simmade svävande in i bilden, och det var en helt fantastisk upplevelse. Jag minns att jag funderade över om jag gjorde simtagen på riktigt, med kroppen, eller om det bara var som det kändes. Senare i drömmen upplevde jag hur motoriken inte helt fungerade. Jag kände liksom att kroppen egentligen inte lydde samtidigt som jag ändå gjorde rörelserna i drömmen. Jag blev ombedd att fotografera, och då valde jag - trots att jag visste att det inte var på riktigt - att offra klarheten för att få finmotoriken att fungera.

Jag blir grymt unnsamt avis, Inco! Känner saknad efter min nu förlorade förmåga jag hade som barn att klardrömma. En förmåga som satt i ändå upp till mitten av tonåren och sedan relativt hastigt klingade av...

Nånting om ett Jas-plan som störtade.

Det handlade om ett spel som gick ut på att man skulle nå det mytiska "nivå 65". Den som höll i spelet anklagades för att lura deltagarna och det menades att nivå 65 antingen inte existerade eller var omöjlig att nå. Vid ett tillfälle befann jag mig i ett trapphus tillsammans med några andra och tog mig upp från entréplanet våning för våning. På varje våning bredde en mörk, obehaglig skog ut sig sparsamt upplyst av det svaga och i skogens mörker snabbt utdöende ljuset från trapphuset. Högst upp nådde vi nivå 15 och där tog det slut. Det visade sig snart att för att komma längre var man tvungen att dö, men döden var bara första steget på den långa resan mot nivå 65.

Det roligaste som hände var att Carl von Linné gjorde sta'n och battlade några ungdomar utanför mitt lägenhetsfönster.

Jag drömde att jag var tillbaka i grundskolan och skulle ha idrott men hade blivit så överviktig att jag inte kunde komma i min tränings-BH. Jag fasade för att skumpa runt utan.

Drömde att mitt hopp om en normal vänskap med någon talade om för mig att det är för sent.

Jag drömde att jag gjorde något revolutionerande med den låt jag fortfarande hade ekon av i öronen när jag somnade. Jag minns inte exakt vad det var och kanske var det något alldeles trivialt, men i drömmen var det något helt fantastiskt som jag var mäkta stolt över.

Nu var det ett ex som skulle med ett avgående fartyg också.