Ja, det var ganska precis min tanke också när jag vaknade.

Drömde att jag var tillbaka i finland och någon som jag inte vill veta av hittade mig.

Jag drömde någonting sjukt spännande som nu gäckar mitt minne... återkommer när jag får fatt i det.

Fick drömma att jag försökte fly från byn jag växte upp i. Hade någon gps-sändare på mig och myndigheterna som av någon anledning ville att jag skulle stanna flåsande i nacken. Sprang till flygplatsen och lyckades ta mig dit. I drömmen var det olagligt att hindra någon som tagit sig dit från att flyga iväg, så flygplatssecuityn fick flera gånger ta bort finska myndighetspersoner från mig.



Ifall du vill komma ihåg drömmar bättre, testa att ligga helt stilla när du vaknar och tänka igenom vad du drömt. Om du rör på dig signalerar du att du är vaken och det är dags att skapa nya minnen.

Det är lite svårt när man samtidigt måste ta till så många olika knep för att överhuvudtaget komma ur sängen. Jag måste ha återkommande ringsignaler som jag måste resa mig upp för att stänga av, och jag måste ta medicin så fort som möjligt, m.m. Och ligger jag stilla för att tänka igenom en dröm somnar jag så gott som garanterat om igen, och då glömmer jag den ändå sedan. Tough shit. Men det händer rätt ofta att drömmen plötsligt kommer tillbaka till mig senare under dagen.

Det var någonting om en annan värld, ett slags parallell dimension där man kunde invänta jordens läkande efter undergången (?) för att sedan kunna återvända och befolka den (?). Eller också var man för all framtid avskild från den vanliga verkligheten; det där var inte helt klart. Litegrann var det som en Noaks ark, för det fanns fortfarande människor kvar på andra sidan hinnan som inte hade tillträde till den skyddade dimensionen. Det var framför allt barn och djur som skulle räddas. Från den skyddade dimensionen kunde man se över till jorden, och man kunde zooma in och ut. Det man såg var inte en massa bedrövelse, utan något betydligt mer paradisiskt, så man längtade dit. Det var sorgligt att se världen avfolkas alltmer och bli öde. När det skett såg man plötsligt mer människor igen. Det visade sig att tiden fungerade på ett annat sätt, så förloppet återupprepade sig gång på gång på gång.

Ark B månne...

The remake, nu med bättre specialeffekter...

...men samma last av art directors, telefonvårdare och frisörer.

*fniss* Fast njäe, den andra dimensionen var liksom inte funtad så att man hade haft nytta av det. Den var liksom tom och okroppslig... eller nå't.