Trött och irriterad. Ångestig inför morgondagen.

Vill komma iväg till gymet innan de stänger men sambon kommer aldrig iväg (vi ska turas om så en stannar hemma med barnen medans den andra drar iväg).


Fast nu gick han.

CRA, vad är det som du oroar dig för? Håller tummarna oavsett.

Tack. <3
Kan inte förklara närmare. Men allt är mer eller mindre upp och ner, officiellt.

Jag lyckades aldrig plocka ihop papperen som ska med imorgon. Får se om jag får till det senare idag...

Det blev inget av något, förutom träningen.

Ska ta en stesolid och låtsas som att det regnar.
Natti.

OK. Hoppas det ordnar sig och att upp blir upp och ner blir ner.

Min egen dagsform är lätt cynisk. En viss människa har sårat mig men lyckas ändå vända det till att det är mitt fel eftersom jag är som jag är (så överkänslig). Jag har försvarat henom i så många sammanhang på sistone att jag själv har blivit ifrågasatt, och jag vet inte längre vad jag skall tro. Jag känner mig som ett verktyg, använt och bortslängt i en vrå, men med en kvarvarande förväntan om att finnas till hands i fortsättningen (eftersom jag trots mina brister ändå är mer funktionell än de andra verktygen i lådan). Finns det människor som ser andra människor enbart som verktyg? Finns det människor som inte bryr sig, och t.o.m. ser det som en svaghet att bry sig?

Tycker jag nog jag har stött på ja. Och än mer finns det folk som behandlar andra så under vissa omständigheter, hurdana de än är "egentligen". Sådana förnimmelser gör man nog klokt i att tro på och skydda sig efter när man har som default att vara aspiedum.

Ja men... det är ju en annan aspie. Det gör det hela än mer förvirrande.

EDIT: Det är inte min särbo. Han är ett under av lyhördhet och hänsyn, helt underbar.

Så mycket har jag förstått.


Aspies är ju också olika. Och samma aspie kan vara det i olika situationer. Vi har ju ofta ett kyligt, sakinriktat drag. Som kan komma fram på olika sätt, men jag föreställer mig att en instrumentell behandling av människor, eller något de uppfattar så, kan vara ett. Om det nu har med aspigheten att göra. Sedan har vi ju sidor som inte behöver förklaras som aspiga, tror jag... Skylla från sig (gärna på ett rigitt sätt) är också en fälla man lätt kan falla i, det har bland annat en del olyckliga makor på Aspergerforum kunnat vittna om.

[Fortsättning:] Vi är ju som alla andra, vill inte ha självinsikt förrän vi är mogna för ett sådant obehag, och då gärna i småportioner.

Kylighet hos människor skrämmer mig. Det är fan det otäckaste jag vet. Och det är extra otäckt när man ser det hos någon som man tycker om. Jag har sett kyliga drag hos min egen son och det gjorde mig fullständigt kall inombord, som att jag frös till is. Nu var det tack och lov ett par år sedan sist. Värmen verkar ha vunnit, och det med god marginal.

Jag har svårt att förstå hur man kan vara kylig och oberörd inför andra människor utan att vara död inombords. Jag vill så gärna tro att kylan hos människor bara är en mur.

Å andra sidan förstår jag mig inte på murar heller. Vad är de till för - att stänga ute eller att stänga in? Och kan man göra det ena utan att göra det andra?