Den ena drömmen gick alltså ut på att jag helt naturligt kom i samspråk med en trevliga donna. Vi pratade och skämtade med varandra och allt kändes liksom rätt. I drömmen var jag lycklig, men med ett stråk av vemod, eftersom jag visste att jag snart skulle vakna. Vi var ute på bilutflykt i Storstaden (hon satt vid ratten) och jag tvekade om huruvida jag skulle berätta att jag närhelst kunde vakna, och att vi därför aldrig skulle kunna träffas igen, eller inte. Jag hann vakna innan jag kom fram till något beslut. Efteråt tänkte jag tanken att vi hade kunnat ordna det så att vi kunde fortsätta träffas om jag bara hade förtäljt henne mitt predikament.

Den andra drömmen gick ut på att jag träffade en dambekant som sade till mig att "du har chansen på henne om du bara låter bli att se henne som en påslagsflicka".

Du har så prudentliga drömmar.

Eller så är det ditt sätt att beskriva dem som ger den bilden.

Tja, det kan vara så att jag har utelämnat vissa detaljer... fast det är nog sant: Mina intimare drömmar är ganska tama - nu för tiden; annat var det på den tiden då jag kunde styra mina drömmar och bestämma i förväg vad jag skulle drömma om.

Nu måste du berätta om dina egna, heta drömmar. Upp till bevis, liksom.

Nähä, nu försvann människan igen. :/ Hon kanske är prudentlig...

Den första drömmen var precis så prudentlig som den låter. I den andra utelämnade jag de snaskigaste detaljerna, men den är också ganska prudentlig.

Förresten betyder "prudentlig" att man är "överdrivet noggrann", vilket kanske inte var rätt i sammanhanget!? Jag tolkade det som att "pryd" kanske var vad som egentligen avsågs!?

Juff, tänkte också på pryd. Eller pryd och noggrann. Det hänger ihop på något sätt för mig.

Jag kommer inte ihåg mina drömmar så noga nu för tillfället. Allt jag tänker på har med musik att göra. Allt annat blir något ointressant.

Jag satt någonstans med en bok. Ovanligt odramatiskt...

Jag drömde att jag hörde en manlig sopran någonstans ifrån och det var mörker och musikerna flyttade från plats till plats; vid ett tillfälle stod de i kön till en matservering och spelade. Det hela påminde mig om en finländsk kompositörs verk, i vilket både musikerna och publiken färdades i mörka bilar och all musik sändes vidare via radiovåg, så att alla kunde höra allt i bilradion, men jag kunde inte komma på namnet och lät därför bli att nämna det alls.