Jag drömde att min kropps gränser kränktes på ett väldigt grovt sätt av en släkting. Jag identifierade situationen i samma stund som den skedde, men tänkte också att "tänk om jag bara blir passiv och låter det ske", men istället sade jag ifrån genom att högt och kraftfullt säga nej upprepade gånger samtidigt som jag även fysiskt sökte avvärja det hela. Släktingen visade sig då vara mycket stark.

Hm, låter som någon jag känner. Men vet ju inte om du känner fler eller om det spelar roll.

Även om drömmen i sig var obehaglig och riktigt skum, så kan vissa inslag samtidigt tolkas som symboliserande en positiv utveckling.

I nattas drömde jag istället något väldigt vackert: Jag skapade musik och så hände det en del annat också.

Vad skönt!

Jag hade en mardröm inatt där ett spöke var efter mig. Först knackade det på fönsterrutan, sedan låg jag i sängen med sambon och plötsligt visste jag bara att spöket hade tagit över hans kropp och om jag vände mig om och tittade på honom så skulle hans huvud ha bytts ut mot en döings ruttnande skalle, så jag försökte desperat mana bort spöket genom att upprepa frasen: Gå bort spöke, gå bort spöke!
Men spöket hade gjort så att jag inte kunde få fram orden, det som kom ut var någon sorts mummel och alltså fungerade inte frasen.

Jag vaknade av att sambon puttade på mig. Han hade försökt väcka mig rätt länge redan utan att det gick och jag hade hela tiden mumlat något ohörbart.

Det var lite komiskt att jag var så rädd för ett spöke dock - känns rätt barnsligt. En gast hade jag förstått men ett spöke? *Buu*

Fast just känslan att någon som står en så nära skall vara utbytt, att man inte kan lita på att någon är den man tror/trott eller finns kvar som sådan, är ju förfärligt otäck! Detta oavsett om det är ett spöke, en gast, en demon eller en utomjording som "tagit över".

Mina drömmar har på sistone varit underbart konfliktfria.

"*****, Ditt liv kommer aldrig mer bli sig likt."

Jag hade en sådan bra dröm att jag, när jag vaknade, blev riktigt besviken över att det jag drömt inte var på riktigt. Då föredrar jag jobbiga drömmar, för då är det bara skönt att få vakna och inse att det bara var en dröm och så slipper man bli påmind om att livet skulle kunna se annorlunda ut, men att det aldrig kommer bli så. Dessutom gillar jag skumma historier och jobbiga drömmar blir aldrig ostiga när de återberättas.

Var drömmen då möjligen till hjälp i att formulera vad du skulle vilja ha ut av livet, ett slags riktning?

Det var i så fall en riktning som är stängd för mig.