Dödsdömd, Damien Echols och en annan bok.

Vad heter den andra boken?

Ja, se, det kommer jag inte ihåg!
Den handlar om den där seriemördarkvinnan som gestaltades av Charlize Theron i filmen om boken eller om det var tvärtom, boken om filmen.

Kvinnan och apan av Peter Hoeg, en absurd historia. Innan dess läste jag Elefantskötarnas barn av samma författare - vansinnigt rolig och samt8idigt vyvidgande och upplyftande.

En väldigt underhållande aggressiv forumdiskussion mellan anhängare av olika slags meditationstekniker. *fniss* Jag trodde att man skulle bli empatisk och blid till sinnes av att regelbundet praktisera meditation under lång tid...

http://www.mail-archive.com/fairfieldlife@yahoogroups.com/msg139207.html

Liftarens guide till galaxen, igen. Den är som böckernas motsvarighet till comfort food. Och en deckare från Pressbyrån: Gudar och odjur av Denise Mina.

Ju mer kultaktiga och kufiga olika meditationsskolor och deras anhängare framstår som i mina ögon, desto mindre vill jag befatta mig med dem. (Jag lärde mig en gång i tiden, under mina sena tonår, transcendental meditation. Den funkar som en hyfsat bra avslappnings- och avkopplingsteknik för mig. Vilket det också finns vetenskapligt empiriska belägg för. De mer esoteriska och fantastiska påståendena som denna meditationsskola emellanåt kommer dragande med, tar jag milt uttryckt med ett par ton grovsalt och silar resten genom ett jääääävligt finmaskigt nät... ^^)

Box 21 av Roslund och Hellström.
Rå socialrealism i lättfattlig pocketform.

The Hydrogen Sonata av Iain M. Banks.

Rolig som fan med väldigt sarkastiska superintelligenta rymdskepp från en anarkistisk supermakt.