Re: Tråden för oss naturintresserade
Givetvis kan det tänkas vara så, och det är också med den största oresonligt tvärsäkra sannolikhet enda rätta förhållningssättet ...
*suck* har länge avundats ornitologernas kunskaper ...
men funnit det besvärande att med vad än naturen har att bjuda på ...
Så skall den räknas och katalogiseras för en oändlig diskussion
som bäst passar i sociteten, och med det sagt ...
så räknar jag mina egna fynd som "gåvor"
givna att förvalta till en tro på att jag inte måste ha ett svar på naturens gåtor ...
kanske det ändå är min lott att med "barnasinnet" behålla min nyfikenhet
på det som naturen så generöst låter mig få uppleva ...
tänker mig hur det var med den enda och rätta tron på 1600/1700-talet,
som då att det var en utbredd uppfattning att svalorna övervintrade
på bottenfrusna sjöars sedimentlager
och då påstå att man sett något annat
Men saknar min barndoms Gök
Hade tur för ett halvdussin år sen då jag så här års
fick återhöra min barndoms läte i ett tiotal dagar
sena kvällar/ljusa nätter/tidiga morgnar ...
som en "madeleinekaka"
*andas in* den Göken och inte heller någon annan Gök har hörts sen dess,
Det är något med landskapet, "skogsförädlingen" eller vad 17 som inte numera passar
I naturen är jag än så länge inte funktionshindrad och det vill jag ta vara på, så länge jag nu förmår ...
Har min vän hunden som numera är gammal och förlorat en del funktioner men hänger med, än ...
Vi passar på och njuter tillsammans, cykelturerna inte lika ofta men nog så långa, tillräckligt långt för att komma till trygga skogar där hunden får vara hund med vad det kan betyda i att slippa de krav som tätorten ställer,
långt från farlig trafik, "Hundaggressiva" individer
(såväl tvåfota som fyrfota), och slippa koppel
db