Du är väl van vid konstant action i hjärnan och utanför.
Varva ned med ett bad eller nåt. Inomhus preferably. Tända ljus och en rökelsekar, glöm inte rosenbladen.

Jag är inte så bra på det här med råd, va.

Om du känner för sällskap föreslår jag Asperforumets chat, eller någon annan chat. Bara tramsa runt en stund.

Jag får lära mig hur man pratar med folk först emedan jag tycks ha glömt lite lätt hur man gör.

Jag har nog inget att säga ändå, så det spelar ingen roll.

Nåväl, jag gick med i chattgruppen nu i alla fall, men troligen mot bättre vetande; ingen är intresserad av vad jag har att skriva på det där andra forumet.

Förresten är det tomt där ändå, så det spelar föga roll. Negativ? Nejnej, inte då.

...och nu har de banalaste av banala neurotyper tagit över chatten.

Men du försökte iaf.

Och vad skrev jag? Asperforum. Ett helt nytt ställe att hänga på...tydligen. Måste kolla in det själv.

Usch, dagsformen blev gravt lidande nyss när jag valsade runt här i trapporna och gömde mig, medan barnen ytterst motvilligt och under regelrätta hot tvingades att plinga på hos grannarna och sälja förbannade ljus som ska finansiera minstingens klassresa...USCH vad hemskt det var. Det gick inte så bra heller, så nu får jag köpa ett antal paket själv.

Vem är det som hittar på sådana här terroraktiviteter??

Har ni prövat att inte förbanna ljusen innan?

Idag har jag inlett andra semesterdagen med att sova länge och drömma en massa (det var en lång dröm i två delar om bibliotek, flyktingar (jag var också en flykting, fast på ett annat sätt), habibi, kafé, könsöverskridande aktiviteter, bibliotek igen, brev som skulle postas, vandring, viss neutral nakenhet, depprockare (som jag kände samhörighet med), småborgerliga medelklassungdomar som lyssnar på nightcore (som jag tog avstånd från), ett bevarat bruksområde kring en gammal järngruva och genom hela drömmen var jag på överlag bra humör).

Jag minns min ungdoms dagar då högstadieklassen skulle finansiera en tripp. An någon anledning var jag den som sålde absolut mest av alla; produkten gick åt som det berömda smöret i det lika berömda solskenet. Jag kommer inte riktigt ihåg, men jag tror att vi sålde vykort som var sponsrade av typ "föräldraföreningen mot narkotika", så alla som övervägde att tacka nej riskerade ju förstås att vara för knark, vilket få vågade.