Jag har inte hittat någon maskin till försäljning.

Ett förtydligande verkar också behövas här: Jag fråga för egen del.

http://en.wikipedia.org/wiki/Hug_machine

Bygginstruktioner:
http://hugmachine.org/

Du får det att låta som att kramar bara är något man går ut och skaffar, ungefär som att köpa en liter mjölk. ( )

Kramarna förvaras i kassan som typ saffran:
"Var det något mera?"
"Ja, jag skulle ha 1 paket kram också."
Så får man då ett litet anonymt paket i oblekt, återanvänd lättpapp som det med enkla tryckbokstäver står "KRAM 0.5 GRAM" på. Det lätt rödfärgade pulvret rörs ut i 1 dl vatten och intages 1 timme före läggdags. Morgonen efter vaknar man upp med känslan av kramen fortfarande stark i minnet. Resten av dagen känns som ingen annan dag. Efter några veckor har man utvecklat att starkt beroende och övergår till tyngre grejer, men det kostar på och man tvingas sälja sin kropp på gatan för att kunna skrapa ihop tillräckligt för nästa lyckorus, som dock blir svagare och svagare och till slut känner man ingenting, man bara jagar pengar och pulver och det finns inget annat.

Alltså, jag är verkligen ingen specialist på det där med kramar, men jag har märkt att folk kramar en mycket oftare om man låter bli att rygga tillbaka, t.ex. Äh men... Jag har nog ganska länge gått och tänkt att jag skulle förskona folk från mina kramar, för ingen vettig människa kunde väl bli annat än besvärad av dem, men det visade sig att folk då trodde att det var jag som ratade dem och deras kramar.

Men det är klart, man kan ju inte hipp som happ krama random expedit eller så...

Stå man ut med att gå på dejt med någon brukar man ofta åtminstone få en kram efteråt. Är man på en tillställning med kramglada människor kan man få en och annan kram, både när man möts och när man skiljs, och ser man tillräckligt sällskaplig ut kan man få kramas under själva tillställningen också. Ibland anordnas happenings där främlingar kramas på ett torg eller så för att sprida mer värme i världen. Det finns kurser i inkännande beröring, och man behöver inte ha en egen krampartner med sig.

Om vi träffas kan ni få kramar av mig.

Är det verkligen obegripligt att man inte vill ha okända människor i famnen, eller ännu värre, folk som gett en någon orsak att inte lita på dom före dom kastar sig i famnen innan man hunnit notera deras närvaro? Det har jag inget problem med att uppnå, det händer varje gång någon från finska jantebältets huvudstad är här. Nu när jag bor i Krakow var alla där plötsligt min bästa vän, strunt i att många betedde sig som skitstövlar mot mig när jag bodde där.

Dessutom känner dom här människorna inte mig. Allt dom ser är hon som man ska ställa in sig för ifall man kan få någon fördel av det i framtiden. Dom verkar vara under intrycket att jag blir vänligare inställd av kramar. Om man är neutral eller positiv från början kan det visserligen ha den effekten. När man har någon orsak att vara försiktig och inte lita på den andra personen gör det där ämnet kramar utsöndrar i kroppen bara att man blir ännu försiktigare. Det märkte jag själv innan jag läst det i somras.

Morsan till en av mina mobbare var i stan. Att hon "uppfostrat" skitungen såg jag som en definitiv orsak till att inte lita på henne. Enda orsaken till att jag tog mig till en turistplats var att jag ville träffa någon annan i gruppen. Det var morsan som kasta sig i famnen på mig innan jag noterat hennes närvaro (gruppen var aningen utspridd och jag stod och talade med någon annan). Före det såg jag hennes närvaro som ett nödvändigt ont. Efter det höll jag vakt så att hon inte skulle slippa i närheten av mig igen.

Vi gick och äta och hon hamnade vid ett annat bord, så jag slappna av. När hon skulle gå var hon ändå där med armen runt mig. Jag var helt oförberedd och tycker inte om att någon tar i mig utan att jag är förberedd, kramtillstånd eller inte. Jag försökte luta mig framåt och dra mig undan, det måste ha varit tydligt för alla att jag inte tyckte om beröringen, men hon släppte ändå inte taget.

Så, kramar har jag inga problem med att få. Det är bara det att jag vill ha det som en positiv upplevelse och det har jag inga utsikter för före slutet av april med god tur. Om inte då, slutet av april 2017. Kanske.

För den delen, om ni tycker att hon var en knäppgök så blir historien ännu bättre. Lärare från mellanstadiet där jag var mobbad var också där, det visste jag inte om före dom stod på rad och ville prata med mig. Dom förväntade sig också att vi skulle vara bästa kompisar trots att dom under min mellanstadietid inte laggt två strån i kors för att hjälpa mig. Hela skolan visste om att jag var mobbad, en av dom som stod där i somras var med i anti-mobbningsgruppen. Det var samma grupp som tyckte att det först var en bra ide att vänta 2½ år innan dom ens sa något och sen hitta på den fantastiska lösningen att skicka hela klassen minus Meppe till skolkuratorn. Hon hade i uppgift att fråga dom om dom mobbat mig, vilket dom såklart neka och hade mitt ord att ta fasta på. För jag glömde väl inte att nämna att dom ägnat en musiklektion till att ställa upp sig på rad och fråga mig om dom mobbat mig? Musikläraren som sett dom kasta saker på mig under hans lektioner i snart tre års tid reagera inte. Tur för honom att han inte också var här i somras.

Nåja... Nu ska jag återgå till att läsa Hamburg-tidningen. Och jag vet också vad som krävs för att första saken jag gör med en tidning är att skriva "Nanking" i sökaren. Tidningen ska vara från Hamburg.

Sidan blev tråkig när jag kom någon annanstans än 2007 eller 2009.

Sedan litar jag inte på människor efter att ha träffat dom en gång, vilket många verkar ha svårt med. Jag är dessutom varken intresserad av partner eller KK, så att gå på någon dejt skulle kännas som att lura den andra att det kan bli mera än det kan.

Inget av det där kan appliceras på mig, dock. Vi har uppenbarligen lite olika inställning til kramar.

Min inställning är mer åt "hon och jag mot världen"-hållet (vilket säkert inte är särskilt realistiskt) och kramar delar jag inte med vem som helst hur som helst.