Det här var ju FRUKTANSVÄRT tråkigt att läsa!!!
Nu får du allt skriva något underhållande om det ska bli något.
Sätt igång.

Inco: Skickar lite styrkekramar fast jag inte fattar ett smack. Hoppas djupet är nått för den här gången och att det inte var så djupt där det var som djupast.

Meppe: Bra!!

Schubbe: Var hälsad!!
Jag har lyssnat på din låt och tyckte MYCKET om den! Lyssnade på vägen till jobbet så kunde inte kommentera men ska göra det en annan gång. Just nu är jag för trött för musik.

Själv har jag jobbat och varit rädd för en våldsam patientmänniska. Living on the edge.

Nä, här är bara sedvanlig misär. Fast idag var iaf. affären öppen.

Sett på film. Sedan konstatera jag att när det står "Johan" läser jag "Japan".

Utöver det har jag insett att min tyskakunskap är bättre än jag trodde. Kunde så gott som strunta i den där svenska texten så länge filmen var på tyska (eller engelska). Kinesiska och japanska var lite svårare att förstå utan att läsa.

Tack så mycket för styrkekramarna, CRA! De värmer. Jag har tagit mig ur den värsta avgrunden men är skör. Det är väldigt komplicerat. Nu finns det kommunikation om det. Det handlar om situationer som blir väldigt svåra för mig att hantera när jag inte är mentalt förberedd på dem. Och om asymmetrier i känslor. Och en ovana att hantera en sådan komplexitet. Och om en massa svåra hämningar som jag har och som andra inte har och som gör så ont i hjärtat på mig när jag ser att det är jag som ställer mig själv i periferin men ändå inte kan göra något åt det för att jag inte kan ta mig över mina egna oönskade spärrar.

Idag har jag... Kommunicerat. Visat mig sårbar. Och faktiskt fått en annan människa att kunna se lite mer positivt på sig själv. Det funkade för att hon är som jag. Det är lättare att tycka om sig själv när man inser att man tycker om någon som man är lik, särskilt om man kan se att den personen har en helt orealistisk bild av sig själv. Så... Då kan man inse att även om man har svårt att tro att motsvarande gäller för en själv, så kan man ändå relatera till att den andre upplever det precis så. Om man vill ju inte att den skall göra det, så... Win-win.

Handlat. Som om jag inte hade tillräckligt med problem så får man en vaxpropp till på köpet. Antar att jag får vara glad att jag inte är döv på båda ögonen.

Jag är döv på båda ögonen, men det gör inget, för jag har öronen att höra med. (förlåt, kunde inte låta bli...)

Och det där är stavning a la Meppe dagen efter att hon sett någon verklighetsbaserad film. Korrekturläste mitt inlägg i nonsenstråden på andra forumet några gånger, gallrade bort flera stavfel, den stora majoriteten upptäckte jag medan jag skrev ordet och ÄNDÅ lyckades jag inte hålla min vanliga nivå.

Tack vare det lyckades du få mig att le, och det behövde jag.

Men... Meppe, blir du så starkt påverkad av filmen alltså? Blir det som ett trauma? Det händer mig ibland. Har du strategier för att finna fotfäste igen? Är du okej?