Duschat, ätit zapiekanka, sett på film, ätit choklad medan jag skrev om att 7 inte är ett magiskt tal, gått ut, ätit Krakows bästa kycklingsallad och beställt kokoskakan (eller snarare tackat ja till min standardefterrätt).

Ibland kan jag faktiskt hålla mig till planen.

Idag kom en bok på posten som jag har skrivit ett kapitel i som jag är riktigt nöjd med. Det är en antologi på Oxford University Press. Några medverkande är riktigt stora namn inom mitt fält, och redaktörerna tyckte att mitt kapitel var ett av de starkare. Det är jag faktiskt riktigt stolt över. Jag behövde det just nu när jag tvivlar så på min förmåga. Härligt att boken äntligen kommit ut!

+10 och stora tummen upp för det, Inco!

Coolt Inco!
Mycket coolare än att gå runt som en 14år yngre Carmen-figur.

Tack!

Har haft det coola boendestödet här och uträttat några smärre mirakel, med god hjälp. Äckeldisken och äckelsoporna är borta. Aldrig mer att jag köper rå komage åt min katt! Han vägrar ju äta skiten, och gamla ratade likdelar i soporna give me the creeps.

Boendestödet har engagerat min son i att se till att jag tömmer diskmaskinen och fyller den igen, med resten, när den är klar. Han blev plötsligt väldigt engagerad i det och har färdigställt ett antal hemliga fällor som jag skall utsättas för om jag latar mig. Det blir nog bra.

Med hjälp av boendestöd har jag lagat storkok grönsakssås, rensat ur och städat i kylskåpet samt röjt hela uteplatsen från övergivet-ruckel-status till grönfingrad-tant-med-ork-status.

Sedan har jag pratat länge i telefon med en god väninna som nyligen genomgått en svår operation. Vi hade inte hunnit prata på ett tag, så jag hade ingen aning om att hennes liv hade varit i fara och att hon riskerat förlamning från axlarna och nedåt. En besvärlig yrsel visade sig vara en extremt ovanlig missbildning i ryggraden uppe i nacken med medfödda cystor som nu hade börjat växa och trycka på nerverna. Hon hade behövt göra operationen två gånger eftersom en blodansamling börjat trycka på nerverna efter den första och ryggmärgsvätska hade börjat läcka. Nu hoppas vi intensivt att allt gick rätt den här andra operationen. Tydligen har hon tillfrisknat ovanligt bra. Min väninnan som alltid haft allting under kontroll och som aldrig har klarat av att vara inaktiv måste nu stå ut med att göra ingenting. Det är första gången sedan skoltiden som hon hunnit sitta inträdgården i maj och bara njuta av grönskan, men det är svårt för henne att acceptera att ogräset växer där utan att genast börja ta itu med det.

Men vi skall vandra och tälta med sönerna senare i sommar, har vi bestämt, trots att hon nu precis börjat kunna gå av sig själv igen. Phhh... Det ger en lite perspektiv på det här med ork...

Idag gick det jättebra på morgonen för sonen och mig, trots att jag var så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Inga konflikter alls. Vi hann prata förtroligt och ha mysigt tillsammans, titta på nyheter och prata om politik OCH göra oss färdiga i god tid. Vi behövde inte stressa till bussen alls. Vårt trevliga samtal fortsatte hela vägen till skolan. Sonen hann vara ute och leka på skolgården innan skolan började, och jag kunde strosa långsamt till jobbet sedan och fotografera lite på vägen.

Sonen har fått en nätkompis som han skypar med samtidigt som de spelar xbox tillsammans. Kul!

Rätt åt dig! Jag blir så innerligt glad för din skull, Inco!

Insett att det är 25 år sedan dom första efterkrigstida valen med andra alternativ än ja eller ja till kommunism hölls i Polen. Det råkar också vara 9 år sedan jag blev klar med mellanstadiet.