Uthållig och effektiv.
Trött.

Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag känner ett plötsligt sug för att göra saker som jag annars hade avfärdat som helt ointressanta eller rent olämpliga. Det kanske blir lite "amish gone wild" snart... kanske...

Kanske för att det är vår och livsandarna återupplivas?

Jag har insett att jag hatar lokalerna där jag har jobbat de senaste åren. Jag hatar dem verkligen. Hoppas de river eländet som det har varit tal om. Idag skall jag ävervaka flytten därifrån och sedan förhoppningsvis aldrig mer återvända. Känns bra. Är liksom lättare till sinnes.

Idag har mina muskler en skön stuns efter gårdagens träning.

Jag hatar våren. Och med tanke på att jag säger det idag säger det något. Brukar älska den här dagen. För 5 år sedan upplevde jag mitt livs första heldag i Krakow. För 2 år sedan var jag rent tekniskt på polskt territorium en stund. Och ifjol var jag tillbaka i Krakow.

Brukar livsandar få en att tappa aptiten, motivationen och orken? Brukar livsandar få en att vilja bete sig allmänt destruktivt? Om det är mina livsandar som talar, så är de nog rätt så frustrerade för att jag aldrig gör vad de säger åt mig att göra och har tröttnat på att försöka få mig att göra livsbejakande saker...

Usch då, nej, då är det knappast de. Skall man bli orolig?

Jag vet inte. Antingen blir man orolig eller så blir man inte orolig. Det är inget man ska eller inte ska.

Hursomhelst är det en flytande gråskala där decimalpunkten hela tiden flyttar sig fram och tillbaka. För att vara lite sådär lagom melodramatiskt emogothteenangstig kan man säga att livsandarna slåss om herraväldet med dödsandarna, men ingen av dem vinner någonsin.

Mhm. Känns inte helt obekant. Man får la försöka komma ihåg att livsandarna kommer tillbaka, även om det kan vara svårt att föreställa sig när de lyser med sin frånvaro eller ligger i dvala.

Jag känner mig totalt onyttig idag. Var till gamla kontoret bara för att konstatera att det inte fanns något att göra där. For till nya kontoret med samma resultat. Nåja, jag har iaf hjälpt en förtvivlad doktorand att komma i kontakt med sin handledare och uppmärksammat den senare på att hon inte mår så bra (vilket han var tacksam över att få veta), sagt hej då till en omtyckt ekonomiintendent, räddat en fåtölj och fixat nyckel till mitt nya rum. Samt konstaterat att det saknas både skrivbord och ventilation i mitt nya minimala rum. Hej och hå! Tur att vi skall flytta igen i september. Tills de behagar göra något åt saken tänker jag parkera mig i en soffhörna i korridoren där det finns både bord och luft.

Jag tycker då att det låter som att du varit nyttig, om än kanske inte i fråga om sådant du hade tänkt dig att vara nyttig under dagen. Den stackars doktoranden och hennes handledare skulle säkert instämma instämma i mitt omdöme om din nyttighet, tex.

Att få sig tilldelat ett pyttelitet ventilations- & skrivbordslöst pyttelitet provisoriskt arbetsrum förstår jag att det suger! Hoppas att soffhörnet i korridoren fungerar för dig som provisoriskt arbetsutrymme, att det inte blir en massa störande spring av folk där i tid & otid som upphäver fördelarna av ett bord och andningsbar luft.

Det var nog inte så pyttelitet, faktiskt. Jag har börjat boa in mig där nu, ställt upp min kaktus och annat som gör det mer personligt. Och öppnat fönstret för att vädra ut. Det blir nog riktigt trevligt. Bord fixar vi. Det finns gott om övergivna rum i byggnaden, så med all sannolikhet finns det också ett ledigt skrivbord. Universitetet skall flytta ut från det huset. Vi bara mellanlandar där i väntan på en större rockad. Rummen vi skall få sedan har utsikt över vatten och ligger vid en stor jättefin terrass.

Tack Star Rover, där gjorde jag ju faktiskt nytta. Det var nog en väldig tur att någon var där och fångade upp henne. Hon var i upplösningstillstånd, bara grät och grät och verkade alldeles förvirrad av stress. Stackarn! Hon som är så go, alltid så omtänksam!