I förrgår var allt ett enormt Guillou-ansikte (det vill säga: Jag svor åt allting), men idag känns det bättre. Projektmotivationen var låg, men nu börjar jag få lite tydligare riktning igen.

Bra så. Riktning underlättar onekligen.

Här är det rörigt i skallen. Blev oplanerat hemma med sonen idag igen. Allt är uppochnned. Det blir kaos i min hjärna när jag har åtaganden och inte kan fullgöra dem. Det gnager i mig av dåligt samvete fastän det ju inte är mitt fel. Fast det är väl just det att jag nog hade kunnat navigera smidigare runt sådana hinder om jag hade haft mer ork, organisationsförmåga och allt det där andra som jag inte har.

Sviterna av ännu en allergisk reaktion underlättar inte heller direkt. Jag vet inte vad det var jag reagerade på i helgen. Kanske förväxlade mitt immunförsvar spetspaprika med chilifrukt så här i pollentider. Svårt att säga eftersom reaktionen inte kom direkt, utan på nattens småtimmar. Den här gången började det med floder av kallsvett innan svalget svullnade smärtsamt. Tur att jag har mediciner. Jag var dessutom hemma hos en som har erfarenhet av att hantera adrenalinsprutor. Nu behövde det aldrig komma till det, eftersom kortisonet hävde svullnaden. Men nu är jag stirrig (fortfarande! Jämrans prinsessa på ärten man är då!) av kortisolet istället, efter att kroppen omvandlat medicinen. Och nya histaminer produceras fortfarande som bidrar till stirrigheten utöver rödflammighet. Jag äter starka antihistaminer som både lugnar och dämpar allergin, men jag blir som lite korkad av den här kemiska cocktailen...

Och idag är det deadline för en konferens som jag skall delta i (det är vi som anordnar den, så det förväntas, men jag måste ju ändå visa mig värdig med ett abstract redan nu trots att konferensen är i höst). Jag vet inte riktigt hur jag skall ro det i land, för jag är inte helt färdigtänkt kring just den delstudien.

Stress stress stresss...

Men jag är full av new relationship energy som lyckas bryta igenom med lyckopirr då och då.

Oj vad läskigt det låter med din allergiska reaktion.
Tur att du hade medicin hemma!
Lycko pirr? Har jag missat något ?
Berätta om du vill för jag blev lite nyfiken?

För egen del önskar jag att jag hade mera energi. Verkar som om jag bara klagar och klagar och inte lyckas ge något vettigt på det här forumet.

@Kaninmamma:
Det var inte hemma jag var... Och därav lyckopirret, typ... Det är inget definierat, men det finns definitivt något väldigt fint där. Den där känslan av att känna igen någon från ett tidigare liv eller vad det nu är, liksom. Jag håller på att lära känna någon närmare på tu man hand som jag tidigare bara känt tillsammans med någon annan. Det känns väldigt speciellt. Och det är spännande att lära känna mig själv från en ny sida samtidigt.

@Meppe:
Jag tycker att du tillför massor. Det kan vara svårt att se sådant själv. Och jag tycker att man skall kunna skriva av sig här när det mal runt i huvudet. Det gör jag, och jag räknar kallt med att folk står ut med det eller låter bli att läsa. Och så hoppas jag att det om inte annat kan bidra till att skapa en tillåtande miljö där fler känner att de inte behöver vara på topp hela tiden.

Klart du tillför något vettigt!
Jag tycker absolut att du ska fortsätta att skriva här!
Kram kaninmamma

Har börjat komma fram till att jag har fått ett "vara på topp"-komplex. Ytterligare en sak att arbeta igenom.

Det här kaoset suger.

Kreativt.

Ja, vad gör man inte för att slippa jobba.