i tänk att det kan vara så jobbigt att åka buss , klart resan tar ju över fyra timmar.
Det känns verkligen som jag har huggit ved i flera timmar.
Men det ska bli skönt att komma hem från mysigt besök hos min dotter och hennes pojkvän och lille vovve!

Nej.

Jag försöker samla kraft inför att ge mig ut och trängas med de studsande köttamorferna. Hittills har jag varken sovit eller ätit, så det går väl sådär med kraftsamlandet.

Huvudont.
Onthuvud.

Jag lyckades vakna, somna om och vakna igen runt två. Och resten av dagen har gått i samma tecken, det känns som att jag faktiskt skulle kunna kalla mig sjuk. Och inte i själen den här gången utan simpelt kroppsligt krasslig.

Fick upp en grejgrej på balkongen till katterna iaf.

Det har varit en väldigt stressig dag. Puh! Städ och tvätt och möte på skolan och djuraffären och veckohandling och apoteket och andra ärenden som inte kunde skjutas upp längre... Och packning. Och så har jag klippt mig. Det var en nybakad frisör. Jag tror fasen att hon i princip mätte vartenda hårstrå på mig efter varje tag med saxen. Och nu är jag på väg till Stockholm för att träffa två fina män.

Mötet i skolan blev bra. Det känns faktiskt som att vi börjar komma någonvart. Den här gången var en specialpedagog från BUP med. Henne har vi träffat tidigare i samband med sonens utredning, och hon är riktigt bra att ha att göra med. Vi kunde enas om vissa förhållningssätt som vi skall prova både i skolan och hemma, och på frita också. Det handlar t.ex. om att se till att sonen varvar ner mellan varven. Han kör ju slut på sig alldeles genom att bli så speedad. Och att han får pauser från alla intryck. Det gäller bara att få honom med på tåget, för han kan ha väldigt svårt för att liksom tillåta sig att gå ner i varv. Det är som att han suger musten av livet. Jag kan förstå det. Jag vet ju att det kan kännas som att om man tillåter sig att känna efter hur utmattad man är så kommer man aldrig att kunna resa sig igen. Vi skall jobba tillsammans med honom på att hitta hans sätt att tanka energi, ladda batterierna.

*mutter*
Vaknat före 12... what a waste! Det finns ju ändå inget vettigt att göra, idag heller.

Dagsform: INTE tillräknelig.
Jobbade på en låt till fyra-halv fem eller möjligen tre beroende på vilken tidsräkning man följer och nu tar jag ut mig till John Newman.
Officiellt galen.

Ut ur garderoben allihop!

+1



Sova på natten är överskattat.
Jobba och vara ordentlig är överskattat.
Föräldrar är överskattade.
Samboskap är bara bra om han tar disken.

Låt mig vara!

Åh, det är ett sådant läge, CRA - jag håller tummarna för att det vänder snart.

Min dagsform kunde varit värre. Men min skala är inte normal.