Idag har jag stressat helt sanslöst mycket. Jag var ju så sen i starten efter en utmattningsreaktion. Jag fick till yogan i alla fall, men plötsligt var det jättesent. Det blev bråttom in i duschen och in till sta'n. På vägen insåg jag att jag glömt äta, så det blev en sallad på ICA, en så'n där som man blandar själv. De har väldigt goda inlagda sojabönor, så det var inte helt fel. Sedan köpte jag en hel hög med barnfilmer till flygresan. De fanns till lågpris men det blev ändå dyrt. Forex hade naturligtvis stängt. Det får gå ändå. Jag får växla på flygplatsen eller förlita mig på mina kort. Så bar det av till apoteket för att ta ut en hel kasse mediciner, köpa kompresser och fixa det där fördömda intyget för ritalinet så här i sista minuten. Då visade det sig att man måste ha passet med sig, vilket jag så klart hade glömt. Det vara bara att ränna hem och hämta det och så komma tillbaka och köa igen. Det var en stressig dag på apoteket så apotekaren var virrig och jäktad och fick bryta in emellen med saker hon glömt till de andra kunderna. Expediten rann runt där inne som en furie, och jag lyckades vara i vägen hela tiden. Jag var alldeles skakig och stirrig jag också medan jag fyllde i blanketteländet. Kön växte bakom mig och andra kunder muttrade högt. Jag fick i alla fall mitt intyg, och jag hann till djuraffären också för att köpa en stor säck kattsand och foder så att kattvakten har ordentligt av vad som behövs. Sedan handlade jag på ICA igen, matsäcksmat inför resan för att hålla humöret uppe på min son hela vägen, och kaffe och godsaker till kattvakten så att han stannar länge hos mig och gosar med katten (jag skall lägga fram trevlig läsning också och puffa till TV-fåtöljen ordentligt).

Egentligen tycker jag inte att det där borde ha varit så stressigt som jag upplevde det. Jag undrar om jag blir stirrig av kortisonet. Det får mig åtminstone att kallsvettas floder. Usch!

Nu måste jag packa in varorna jag handlat. Jobbigt!

Googlade lite, och det verkar som att man verkligen kan bli speedad och stissig av kortison. Det är ju inte så konstigt egentligen eftersom det är ett stresshormon. Det skall bli skönt när kuren är över, för det här måendet är helt groteskt.

Var på en guidad vandringstur. Guiden var bra. Turen avslutades utanför Emaila. Det var stängt eftersom det är måndag. Jag måste ha verkat aningen otålig på att komma dit. Hela rundvandringen gick jag så långt fram i gruppen som jag kunde komma utan att gå i förväg. Efter nästsista stoppet gick vi genom en tunnel under en av huvudgatorna och jag började hamna före guiden. Sedan spenderade jag resten av promenaden (ungefär 500 meter) ca 5 meter före resten av gruppen medan jag ansträngde mig för att inte gå ännu snabbare. Enda gångerna när jag insett att det är ansträngande att gå långsamt är när jag är påväg till Emaila i sällskap av sköldpaddor (guidens ord, inte mitt "We won't have many photo breaks but I'll walk at the speed of a turtle"). Väldigt träffande beskrivning.

Detta följdes av en förklaring om att verkligheten inte alltid är så simpel som Hollywood får den att verka (vilket jag redan visste) och avslutades med att guiden bestämde att det var en bra ide att citera min signatur. Den engelska varianten alltså. Jag vågar satsa på att jag var enda i gruppen som kan uttala hebreiska och antagligen en av 3 (lokaluppväxta guiden inräknad) som kan tillräckligt med polska. Detta medan han bestämde sig för att ha ögonkontakt med mig.

Efter turen gick jag till ett av varuhusen (galeria kazimierz, rekommenderas om någon kommer hit och vill till ett varuhus, mindre folk och billigare än galeria krakowska) och drack ett glas vaniljsaft. Kunde konstatera att det inte fanns någon film jag var intresserad av att se även om jag var sugen på popcorn. Tog spårvagnar till det området jag bor i, insåg att jag var hungrig, åt en portion bigos (det där med brödgryta) och kom hem.

Krakow har verkligen brutit mitt popcornberoende. Har ätit popcorn 3 gånger sedan jag kom hit. Någon gång i maj, den 2 juli och den 4 oktober. Och jo, jag gör en poäng av att komma ihåg när jag sett på någon film. I maj handlade det mest om att jag verkligen ville se något (hade inte köpt någon spelare och saknade internetkontakt), så jag gick till en bio och valde nästa film som skulle börja. Det blev "The great Gatsby". I juli ville jag se på "The man of steel" och var utanför biografen dagen innan jag tänkt se den. Resultatet var att planerna ändrades. Den 4 oktober hade jag avnjutit en kycklingsallad på väldigt gott humör och fick en plötslig lust att äta popcorn framför en stor skärm. Vet inte filmtiteln, men det var någon finsk film. Antingen var den ovanligt bra för att vara finsk eller så tyckte jag bara att allt var fantastiskt. Jag gissar på det senare.

Idag har jag hjälpt till med finansieringen av de rumänska tjuvligorna, så nästa gång ni blir av med ifånen/arbetet/sportbilen, då är det mitt fel. Jag brukar vanligen bara gå förbi med bister uppsyn, men idag kände jag mig redo att ta första steget in i den kriminella världen.

Hittills idag har jag underhållit dottern och lagat 6 portioner thailändsk fiskgryta, städat marsvinens burar, klippt marsvinens klor och diskat. Nu känner jag mig smått febrig så jag och dotra mi ska sitta ytterst stilla, se på Spöket Laban och äta lunch innan vi går ut och leker.

Har varit trött och småsjuk hela veckan. Jag är mer eller mindre förkyld hela vinterhalvåret och men i perioder får jag feberfrossa på det. Antagligen psykosomatiskt liksom alla andra krämpor jag har. Helgen ska således spenderas i strikt soffläge (dottern är hos sin far från och med i eftermiddag) i sällskap av kurslitteratur och dator, med undantag för en konsert imorgon kväll.

Eller kanske borde jag promenera lite också? Är det bra mot trötthet? Jag känner mig alltid tröttare efter att ha motionerat men motion är ju bra långsiktigt. Jag får en del vardagsmotion men det räcker nog inte. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Vill inte riskera att bli tröttare men det finns ju en chans att jag blir piggare. Hm...

Promenad eller ej, Orange, men se till att få dagsljus rakt i ögat, ännu hellre solljus men det kan ju vara svårt att få till.

Schubbe, menar du att du skänkte en slant till en s.k. tiggare?

Sökt traineetjänst som utredare på jättestor statlig myndighet. betong och byråkrati.

Motion känns väl nästan alltid som en bra idé i efterhand, om man bara orkar sig ut lite.

Beror på vad för trötthet. Viss trötthet kan utvecklas i riktning mot kroniskt trötthetssyndrom, och den ska man ha stor respekt för. Känner man sig sjuk (yr, febrig, illamående, oproportionerligt utmattad…) efter att ha varit ute och rört på sig kan det vara ett sådant tecken.

Likaså om man redan har ansträngt sig, så att det kanske inte ens är rimligt att anstränga sig mer på ett tag utan kroppen behöver sin vila. Kan till exempel gälla efter att ha intensivstädat sin bostad…