Det är så vansinnigt vackert där ju! Och det kanske det inte är så länge till.

Idag är jag på dåligt humör. Det visade sig att handin jag lämnat in för reparation över jul inte har lagats för att de inte kunde få igång den. Jag lämnade in den för att den inte längre gick att ladda upp för att hårdvaran inne i skalet flyttat sig så att det inte gick att få kontakt med eluttaget, så det är ju inte så konstigt att den inte gick att få igång om de väntade tills den laddat ur sig. Den var fulladdad när jag lämnade in den, och jag hade informerat dem. Och det går att ladda upp den den andra vägen, genom att koppla den till en dator. Det trodde jag att en tekniker med specialkompetens för just handi skulle kunna räkna ut på egen hand. Istället drog hen slutsatsen att knapparna var trasiga och kallade det onormalt slitage. De skall skicka faktura till landstinget. Uppenbarligen slog det dem inte att de kanske borde tala om för mig att de inte tänkte göra någonting alls med (inte ens lämna tillbaka) den apparat som innehåller hela mitt liv och som lämnades in i ett privat fodral som de inte alls har rätt att deponera.

Dessutom var de otrevliga i telefonen.

Och arbetsterapeuten på HAB, som kanske skulle kunna göra något åt eländet, har semester.

Och folk drar i mig från olika håll för att jag skall planera en massa saker, och jag kan inte göra det utan min handi.

Och jag tackade nej till ett annat system från arbetsförmedlingen eftersom jag redan hade en handi, och det skulle bara ha varit ännu en uppsättning av samma sak. Men om jag nu inte har en handi så hade det ju varit bra.