Jag pluggar in FlorinB92's aka Mystic Deejays ljudbild och låtarrangemang eftersom det är så jag vill att mina låtar ska låta.
Är det att fuska?

Och så är jag mentalt och fysiskt helt körd.
Tröttkörd alltså.
Maybe it's åldern.

It's the Schubbephenomenon.

Jag känner mig lite stressad; det är mycket som ska hinnas med för en lyckad 40-årskris.

Heheheeeeeeeeeeeeeeee.

Du är rolig.

Ta det lugnt, den fortsätter till 50. Efter det kan du börja tala om "kris".

Fortfarande som alldeles sjösjuk och darrig. Skumt.

Äh, se bara till att regelmässigt hänga med folk som är mer än ett decennium äldre än du själv, och då och då med 80-åringar som refererar till sig själva som "vi som är yngre", så löser sig det där.

...och så måste jag ju börja spela i ett band också - tillsammans med andra 40-årskrisare.

Hur ofta ska man få någon ålderskris? Börjar undra om jag missade 20-årskrisen.

Jamen då kan väl jag få vara med?! Jag ligger ju inte så långt efter åldersmässigt, och den biten av krisen anammar jag gärna om tillfälle erbjuds.

Tja, varför inte!? Jag har ju tänkt lära mig spela nyckelbräda, så det passar väl bra. Jag kan inte garantera att jag någonsin blir särskilt bra på det, men om vi kallar det punk, så fungerar det nog ändå...



Vart tioende år sägs det väl!?