Grattis!
Jag bor granne sedan två år med en kille som kanske eller kanske inte var min klasskamrat i...sex år minst.
Mycket svårt att veta om det är han eller inte. Och det går inte att fråga heller.

Men jo, det är fantastiskt att ibland känna igen och kunna placera folk.

Jag är stilnoct fumlig och försöker vakna till liv. Igår var det lite för intensivt igen.

Jag vaknade!
Nu ska jag försöka somna igen.

Seg dag idag. Jag var alldeles utmattad igår eftermiddag och kväll och var det fortfarande i morse. Notes to self: 1) Terrarielampan funkar bara om jag faktiskt slår på den tidigt på morgonen när hjärnan är som mest mottaglig för ljuset. 2) Vidare krävs att jag håller ögonen öppna; att somna om i lampans sken ger ingen som helst effekt.

Nu har jag i alla fall varit ute i dagsljus mitt på dagen, åt lunch ganska länge med en trevlig aspieväninna ute i sol och blåst.

Min uppmärksamhet känns uppsplittrad. Kanske är det för att jag inte kan sluta småfnula på den där filosofiska artikeln jag skall skriva med en kollega och som verkligen fått min hjärna att spinna igång. Samtidigt kan jag inte ägna mig åt de tankarna för länge i taget, för det ger en känsla av att hjärnan kommer att koka i sin motor, typ. Olösliga paradoxer har den effekten. Försöker transkribera istället, men behöver ta pauser från ljudet.

Är väl också stressad över förfallet hemma som jag akut behöver ta tag i. Får besök ikväll eller imorgon. Kan iofs få hjälp med att ta tag i det då, vilket kan vara skönt, så jag försöker att acceptera att läget är som det är. Jag skall unna mig att yoga efter jobbet trots röran. Kanske orkar jag bättre att ta tag i röran då. Bara jag inte mår så där dåligt av yogan igen - det är den där medicinska yogan som jag inte synkar lika bra med. Mår jag dåligt av den nu igen får jag nog helt enkelt sluta med den varianten.

Varför är det så rörigt i skallen? Det är som att mina egna tankar undflyr mig. Processar jag något utan att vara medveten om det? Drömde otäckt inatt igen.

Det hjälpte att skriva om min mardröm.

Har drönat bort halva dagen med att nörda loss på science fiction-antalogier av Arthur C Clarke och Isaac Asimov hos ett par goda och väldigt speciella vänner, efter att ha avlastat den ena av dem med hennes hushållsgöromål, då hon genomlider en nära väggen-upplevelse. Det tog sina tre timmar eller så, men det gick att få bort diskberget och trolla fram ett rent och snyggt kök hos dem igen!

Satan i gatan var det där ansvarsbefriade drönandet och science fiction-nördandet var skönt!!! Känns som att det är mycket nu, med extra allt! Får fan fartränder på kinderna av livet...

Lite lättare då, att stå ut med en sen kväll på jobbet, med uppskjutna måsten och borden som ska tas om hand.

Låter som en ypperlig prioritering.

Jag är ljudskadad, har jag insett. Somnade med TV:n på igår kväll, och så har det dammsugits här. Måste skaffa mig ett par rejäla hörselskydd samt lära mig att stänga av TV:n. Har i princip sovit bort hela dagen. Nu har det i alla fall slutat gunga runt mig. Skall pallra mig in i duschen nu och sedan bulla upp med livsmedel och fnula på någon trevlig mat för kvällen.

Så urbota dumt när man först inte inser varför man mår så illa - och därför fortsätter att slötitta på TV för att ha något att göra medan man mår illa.

Sova med katterna var bättre. Det ljudet är läkande.

Jag är nästansjuk - fruktansvärt allting.

Inco: Instämmer till fullo! Ljudet av spinnande katter är bland det mest läkande och hela de som finns!

Koden: Sympatilider med dig - nästansjuk är fan mer frustrerande än att vara ordentligt sjuk! Bättre att vara helt utslagen och borta pga sjukdom än att befinna sig i det där ingenmanslandet där man är helt frustrerat medveten om att man ingenting orkar ta sig för och varför...

Nagon pa FL lankade till facebook, och jag hittade min flock.