Idag har jag även väntat på hantverkare (för att få vissa grejer, som ingår i garantin, fixade), vilka ska komma på antingen onsdag, torsdag eller fredag någon gång mellan 7.30 och 16.30 och om man missar deras besök får man en chans till och sedan är det kört, vilket inneburit att jag suttit på helspänn hela dagen och kommer behöva göra det två dagar till, eftersom de inte verkar komma idag. Bajsat har jag inte heller kunnat göra på hela dagen, men snart kan jag slappna av några timmar innan det börjar om igen imorgon. Jag funderar på att sticka hemifrån och skita (hehe) i alltihop.

Jag gick upp 6.00 imorse för att inte missa ifall de faktiskt skulle komma 7.30, men det gjorde de ju förstås inte.

Den här dagen fortsätter i smurfens tecken.
Nu ska jag gå och leta efter dotter, ha tvättstuga och kisa mot solen. Vilken jäkla sol! Badväder ju.

Så danssugen också. Konstant nu - det brukar bli en flopp när man förväntar sig en strålande utenatt. Men jag tänker inte ge upp hoppet förrän floppen är ett faktum.

Edit: Jaha fel tråd. Om ett par timmar kan den som läser ändra tempus på allt så blir det ungefär rätt.

Jag glömde nämna "romanen som revansch"-träsket.

Hm, är allt det där klichéer? Beror det inte på ifall man fyller temat med något substantiellt eller ej?

Nja, just Paul Auster är kanske ingen kliché, men de andra desto mer:

• "introvert man möter extrovert kvinna (och båda blommar upp och lär sig nya saker om sig själva, fast oftast är det mest den introverta som ska skolas in i att vara mer utåtriktad av en extrovert, barmhärtig samarit)" är dels ett väldigt uttjatat ämne och dels händer det aldrig i verkligheten; extroverta i allmänhet är inte intresserade av introverta typer förutom som avstjälpningsplatser för det egna känsloskräpet - och den introverta typen blir bara trött av den extroverta typens intensitet. Å andra sidan tycker jag att det faktiskt gjordes bra i Eternal Sunshine of the Spotless Mind.
• "romanen som revansch" handlar om att "minsann visa dem (som nobbat en etc) hur bra man är", det vill säga man lånar lite väl många drag från sig själv och låter dem vara den avgörande faktorn i att huvudkaraktären gör succé på ett mer eller mindre krystat vis som aldrig skulle fungera i verkligheten.
• "romanlivet som surrogat" är besläktad med "romanen som revansch", men handlar mer om att låta huvudkaraktären uppleva sådant som man själv drömmer om, men aldrig gör själv, eftersom man istället väljer att skriva om det och nöjer sig med surrogatet.
• "metaromanen" är en roman som handlar om sig själv eller om hur författaren skriver romanen samtidigt som den egentliga handlingen går förlorad. Det har gjorts bra i Adaptation, men chansen är större att det går totalt åt pipsvängen.

Är det inte egentligen en kliché att vara blasé på klichéer?

Nej.

Kanske kan även ett antal stilla dagar i Kliché ge värdefull övning. Originalitet är inget krav för att vara bra, isåfall skulle det inte finnas mycket bra konst från mindre individualistiska tidsåldrar än vår, även en elitlöpare har lärt sig krypa innan hen har lärt sig gå och lärt sig löpa som de före hen innan hen just därigenom har funnit sin egen stil, etcetera.

Blev väckt 03:45 av att de ringde från sjukhuset och bad mig hämta min son där, då hans pappa fått lov att åka in med ambulans för akut andnöd. Icke bilburen och pank som jag är fick jag lov att gå dit, genom skogen. Tack och lov började bussarna gå lagom så att jag och sonen kunde åka buss därifrån.

Den här dagen är liksom lite upp-och-ned nu. Vi tog oss inte iväg till skolan och jobbet. Sonen var rejält uppskrämd. Han hade ju blivit väckt av ambulanspersonalen, och hans pappa kunde bara andas med hjälp av syrgasmask. Hans pappa har fortfarande inte kommit hem från sjukhuset. Undrar hur länge de tänker hålla kvar honom.

Jag kände inte att jag kunde ta min son hem till min ostädade lägenhet mitt i natten när han redan var så uppskärrad över pappans allergi, med tanke på att han själv just fått reda på att han är allergisk mot mina katter, så vi åkte hem till hans pappa (jag har nyckel dit). På dagen idag blev jag ändå nödgad att ta oss hem för att kunna göra mat och annat angeläget. Sonen uppvisar dock inga symptom alls, trots att det är extremt mycket katthår här nu. Tydligen har han just haft en rejäl förkylning som måste ha brutit ut medan han var hos mig (det går en rejäl snuva på skolan). Det mesta av symptomen kanske faktiskt inte var allergi! Hoppas kan man ju alltid.

Oj!
Vad jobbigt, Inco.

Förutom alla virus och basilusker som flyger fram och tillbaka mellan nyblivna skolbarn och semesteråtervändare på arbetsplatser så är det även mycket gråbopollen i luften nu. Alltså rejält mycket gråbo.