jag har ägnat nästan hela dagen åt ett mätproblem inom ett område som jag faktiskt kan. Inte illa.

Mosig i skallen. Men jag insåg just varför - jag jobbar ju sjukt mycket med ljud just nu (går igenom ljudmaterial) och är känslig för intryck, bl.a. just ljudintryck. Inte konstigt alls då att jag blir som alldeles urblåst i skallen och som en urvriden trasa i största allmänhet. Så... där behöver jag hitta någon strategi, bygga in tystnad i arbetsrutinen på något sätt. Hm... Typiskt! Jag som äntligen verkligen fått in en systematik i arbetsprocessen. Jag hade byggt in en lagom variation mellan genomgångar, dokumentation, transkriptioner och första analyser. Tänkte bara inte på att så stor del av allt detta är så högljutt.

Har äntligen för första gången på någon vecka lyckats vara i form nog och tagit mig nödvändig tid till ett kombinerat yoga- och meditationspass som fått mig i nog för att masa mig iväg och bli klippt samt masa mig iväg till mitt jobb för ett kvällspass med översättning från engelska till svenska av en tung politisk text rörande militärkuppen i Chile den 11 september 1973.

Svettig och rund, som en glansig boll!

- Mina bröst är enorma och alla vill ha sex med mig!

Konstruktiv. Har kommit på vissa förändringar som förhoppningsvis kommer att underlätta vardagen för mig framöver, som ett system med små kort med väl avgränsade aktiviteter som jag kan plocka från regelbundet för att hålla efter i hemmet och liknande. Jag har också kommit på att jag kan lägga in pass med litteratursökningar i arbetsdagen för att få den tystnad jag behöver. På så sätt blir litteratursökningen inte heller en jättemastodontgrej, utan något jag får rutin på. Yey för mig!

Höstdeppig.

Som sjösjuk av intryck, men lite bättre efter att ha lyckats få i mig mat.

Långsam och intryckskänslig men under återhämtande. Snart på väg till ett yogapass, vilket jag hoppas gör susen. Unnade mig att meditera tidigare idag; insåg att det inte blivit av på länge. Det blev ingen stark upplevelse men jag känner mig lite mer robust efter det, som att gränsen mellan mig och yttervärlden återuppbyggts.

Kan man bli för avslappnad? Känner mig som en geléklump...