Jag blev faster inatt!
Och barnen fick en kusin till.

Congratulationer till myself. And kiitos!

Jag är något segare än jag beräknade att vara. Att vara vissen finns dock inte på kartan och jag kommer kämpa på.

Grattis! Är den lilla raringen på gullbart avstånd?

Min dagsform är okoncentrerad. Det är lite rörigt i skallen. Jag befinner mig i pms-halvan av månaden och känner att jag inte riktigt har koll på min planering. Men jag har i alla fall lyckats få sonen i tid till skolan hela veckan trots att jag numera inte har skoltaxi åt honom. Jag har hunnit i tid för att hämta honom utan att behöva stressa ihjäl mig, och dessutom varit närvarande som mamma. Jag har hunnit med det jag skulle på jobbet under veckan. Och jag har klarat mig på kraftigt reducerad inkomst utan att sonen blivit lidande. Så... jag får nog vara rätt nöjd ändå, och tillåta mig själva att vara lite mosig i skallen.

Bebisen befinner sig på andra sidan en stor vattenpöl also known as the Östersjön.

Jag är helt ur lag idag, eller vad klockan nu är. Den här första skolveckan tog musten ur mig också - och då har jag ju inget eget arbete att sköta ens.

Vi har överlevt första skolveckan och är i vår fulla rätt att vara ur lag. Jajamen. Inte för att det krävs någon ursäkt för det.

Deal!

Det här då:


Någon på ett musikforum beskriver hur hens musik låter.

Allt är mycket skumt den här helgen... Har varit gräsänka i snart en månad så det har jag som vant mig så gott det går vid. Däremot så är båda ungarna på konvent i helgen vilket gör att de far/farit iväg på förmiddagen och kommer/kommit hem mitt i natten, eller ja, sent på kvällen. Det betyder att jag är själv. HELT själv. Det händer typ aldrig.

Så säger folk "njut av lugn och ro, gör det du vill" etc. Hur gör man det när det mesta av det man är van att göra är förknippat med folk som inte är på plats? Lugn och ro? Pft! Jag sitter mest och undrar om barnen har det bra (avhåller mig sturskt från att peppra dem med hönsmammiga sms) och glor på klockan i väntan på att de ska komma hem.
Allt är bara väldigt skumt. Hur njuter man då?

Jag är nog väldigt dålig på hitta på saker för egen del...

Blir så trött på andra människor. Nu lär det låta som om jag tror mig vara felfri så jag inleder med att tala om att så inte alls är fallet.

Dock blir jag oerhört trött på att man aldrig kan lita på att andra gör det de har tagit på sig att göra. Så fort man lämnar över något i andras händer så går det åt skogen. Saker glöms bort, framförhållning och backup-planer vid eventuella problem existerar inte och inte heller tycks det ha mycket till betydelse för dem att de inte kan hålla vad de lovat.

Mitt i allt det undrar folk varför man tar på sig så mycket ansvar, varför man insisterar på att göra så mycket själv och varför man är mer eller mindre sönderstressad mest hela tiden. Ja tänk... vad kan det bero på?

*suck*

Ja, det hjälper ju inte precis när man faktiskt har lyckats delegera och det resulterar i besvikelse.