OK, så då är det
därför jag har varit så låg de senaste dagarna. Makes sense.
Har aldrig fattat varför någon kärlek måste ta slut.
Om mina f.d. bonusdöttrar händelsevis skulle läsa det här. JAG ÄLSKAR ER!
Det gäller er pappa också. Det är bara det att jag älskar fler.
OK, så då är det
därför jag har varit så låg de senaste dagarna. Makes sense.
Har aldrig fattat varför någon kärlek måste ta slut.
Om mina f.d. bonusdöttrar händelsevis skulle läsa det här. JAG ÄLSKAR ER!
Det gäller er pappa också. Det är bara det att jag älskar fler.
EDIT: men... vad gulliga ni är allihop!
Prenoja, ja
- sant. Det behöver ju inte vara så särdeles befogat.
Mysångest, variant 1: en form av prenoja som hänger samman med känslomässig prestationsångest, inte minst rädsla för variant 2.
Mysångest, variant 2: panikkänslan som infinner sig när man inte är så lycklig som man borde när alla förutsättningarna för det finns där, och man inte vet om det är så att de egentligen inte finns där (skrämmande - är det en föraning? Är det inte rätt för mig? ) eller om man kanske helt enkelt är oförmögen att vara lycklig på riktig. Kan vara prestationsångest som hindrar känslan av sann närvaro, eller variant 3 eller 4 fast man inte själv fattar det.
Mysångest, variant 3: man är så överväldigad av starka känslor, sensationer och/eller intryck att det slår över till panik eller tomhet som skyddsmekanism, ev. gamla försvarsstrategier från barndomen som gått i baklås. Det reder sig om man ger sig själv ordentligt med tid att landa och hinna ikapp kemiskt och känslomässigt.
Mysångest, variant 4: känslan av att det är för bra för att vara sant - när som helst kommer Den Stora Katastrofen att inträffa.
Meppe, tack för praktiska tips!