Sheyen: Det är så härligt att läsa om er gravidlycka. Och jag instämmer i att det är en mycket bra egenskap att ha lätt för att ta in vad andra säger och kunna ändra sin uppfattning när det behövs.

Zirre: Det låter bra, det.

Själv har jag ägnat dagen åt att bland annat leta sommarkläder. Alltså, de flesta kläder som finns i affärerna nu är ju jättefula! Och det är så jobbigt att leta efter kläder och prova dem. Jag är ingen typisk tjej. Jag hittade en klänning, en kjol och en topp iallafall.

+1 på båda.

Och jag törs inte ens leta efter kjol eller klänning, fast det kanske skulle vara skönt i solen. Suttit på balkongen och hattläst, hade velat göra mer.

Vad kul att det uppskattas! Jag skrattar flera gånger om dagen (ett sådant där hyperdamp-skatt, lol), för att det kittlas i magen när jag tänker på att vi snart ska få träffa vår söta lilla gullunge!

Ja, det är viktigt att ta in vad andra säger, om man har som mål att utvecklas som person. Jag älskar det och som tur är älskar de allra flesta på Aspieforum det också! Då skapas den där fina gemenskapen som annars är svår att få tag på. Man ska ta vara på det fina.


Fenren har också observerat detta (jag är lite blind när det gäller kläder, så jag vet inte... har väl ingen klädstil heller, iofs). Han sa nyligen att det verkar som att 90-talsmodet kommit tillbaka. Jag, som är född på 90-talet, vet ju inte riktigt hur det såg ut, för jag var så frånvarande och schizo som barn, så jag fattade ju i princip ingenting på den tiden. Inte registrerade jag vad för slags kläder folk hade på sig, inte!

Bra att du hittade några bra grejer iaf!

alltså fifan, jag har också varit på jakt idag. lite allmänt efter sommarvänliga kläder men specifikt efter ett par lösa och svala linne/bomullslångbyxor. mina bästaste håller på att falla samman, men det fanns inte någonstans där jag letade.
bara shorts (nej. bara nej.) eller massa tajta byxor i antingen jeansliknande material eller något slags syntet. jävligt mkt syntet öht, finns jättefina blusar och tunikor i spexiga färger och mönster, men vem fasen orkar gå klädd i plast när det är bastuvarmt ute? bah!

och ja, utöver det lite boheminspirerade modet som jag uppskattar väldigt mkt är kläderna som finns just nu i allmänhet väldigt osmickrande - konstiga skärningar och massa annat jox. inte snyggt!

-

en sak jag faktiskt har jag funderat över länge, är varför västerländska män inte anammat kjol/klänning. det är liksom superbekvämt och superpraktiskt - varmt på vintern och svalt på sommaren. spec klänning! bara att dra på ett enda plagg så är man good to go.

90-tal ja, det kanske är nåt sånt på gång igen... Jag minns 90-talsmodet även om jag inte själv klädde mig efter det. Jag lät min mamma välja alla mina kläder när jag var liten, jag var inte ett dugg intresserad av mode då. Det är jag inte nu heller men jag märker att folk bemöter mig bättre om jag är snyggt klädd och sminkad än om jag är bekvämt klädd och osminkad. Bekvämt enligt mig är kläder som är mjuka, av bomull och en storlek för stora. Jag är känslig för åtsittande plagg och sömmar som känns.

Materialen är hiskeliga, ja! Och skärningarna. Jättekonstigt. Jag gillar också bohem men det får vara anständiga material och ja... se bra ut!

Cyklat, jobbat, påbörjat 4v semester, skickat cykel på reparation...

Återigen konstaterat att man glider allt längre från det så kallade kulturliv man borde ha (bland annat?) jobbat i. Att borgarna har lagt ner Rikskonserter och svensk okommersiell skivutgivning och säkert en del annat liknande visste jag, men att de också håller på att montera ner offentlig biblioteks- och arkivverksamhet på området musik - teater och däromkring hade jag inte stött på någonstans. Och dum och utbränd aspergare som jag är inte just tänkt på. Nej, det intresserar väl ingen – och det var just det ointresset man ville förstärka genom att lägga ner de utåtriktade organen.

Lyssnat på regn och åska som härjat i mitt område

Tagit en litet ordentligare titt på odlingslotterna härintill om natten då ingen såg. Ännu en omöjlig dröm. Eller flera. De där mysiga "slum"-kojorna som många har byggt påminner ju om saker jag aldrig kunde göra som liten. Eller annat de har gjort med händer och enkla medel. Symboler för tillflykt och skapande, som kanske hade kunnat stimulera annat skapande.

Min son spöade skiten ur mig i monopol. Vi har hållit på med samma spel hela veckan. Till slut hade han precis alla gator och faciliteter, och hotellen i spelet räckte inte till för hans byggkapacitet. Så glad han blev!

Håller på att tvätta. Får se om det blir mer yoga sedan.