Jag håller mina superkraftstummar.

Jag med.

Tack kära ni för stödet!

En gång för inte helt länge sedan behövde man inte vara strömlinjeformad i akademin, det räckte att man var duktig. Och det är du ju. Var man oströmlinjeformad på rätt sätt kunde det rentav ses som den vetenskapliga fördel det är. Också det gäller ju dig.

Herregud. Men om du orkar och det är tillräckligt belönande eller vad det kan heta kanske det är bra att fortsätta jobba och liksom lägga upp förråd? Fortsätter förstås hålla tummarna av de krafter jag nu har.

Tack, men jag kan ju inte fortsätta jobba i så fall. Jag kommer ju inte att komma åt mitt material. Det är det som är det värsta.

Jag kommer för övrigt inte ens att ha en dator. Jag har bara jobbdatorn.

Det var det här jag syftade på:

Mm. Inte realistiskt.

Hoppa inte ner i avgrunden i förväg är du snäll - jag kan bara inte tro att det hela inte kommer att lösa sig på bästa sätt!
Har det någon betydelse för något hur du orkar med arbetet fram tills definitivt beslut? Kan det vara av vikt att försöka lysa lite extra, om det går, under tiden? Vet inte hur det där fungerar i akademiska kretsar.
Du måste ju ha många kollegor som kan lägga in ett gott ord också.

Goda ord betyder inget i det systemet. Visst, skulle jag vräka ur mig publikationer på löpande band veckorna jag har kvar vore det ju bra förstås, men det är helt enkelt inte möjligt.

Mitt hopp står till SIUS-handläggaren och min forskningsledares sent uppvaknade insikt om att det inte bara är att sjukskriva sig på 50% och lita på att det går igenom. Med lite tur kan jag få typ en ALU de luxe, trygghetsanställning, om de båda med förenade krafter lyckas övertyga universitetsadministrationen om att jag inte är ett ekonomiskt svart hål utan snarare en billig resurs. Det skulle kunna vara så att de sega jävlarna helt enkelt inte har fattat hur det funkar med subventionerade tjänster.