Ja, fortsättning följer...



Precis, jag får röra mig på ett särskilt sätt (typ dingla paketet på rätt sätt) som signalerar allt det där.



Jordkulan rörde sig långsamt uppåt tills den bröt jordytan och frigjorde sitt innehåll.

Aha ? Så herr Äppelätare fanns då inte ännu? Det hade mitt minnes tidsmaskin missat.

Herr äppelätare fanns, men gömde sig i sin jordkula. Han var i vardande.

Nå, det var det jag menade, hmpf. Han stod inte på jola och åt äpple.

Jag bara u-undrar — var e han nu? Där han stod ligger nu smygreklam för Apple.

Åhå, en gammal slagdänga...

Det är osäkert vad som har hänt med herr äppelätare.

Det var tur att ingen ringde på ytterdörren under tiden, för då hade jag varit tvungen att antingen:
* öppna dörren naken,
* låta bli att öppna dörren,
* avbryta nakenheten.

Hur man avbryter en person kan jag se framför mig, även om det inte är någon trevlig syn och inget jag skulle rekommendera att man gjorde, särskilt inte som tillhörig en redan utsatt grupp. Men hur avbryter man ett abstraktum som nakenhet?

Jag har hört om något som kallas aschberjer, har du det?

Kakorna blev riktigt smarriga.

Tror inte det, men jag kan ha fel. Det är så mycket som stavas på liknande sätt — aschberger, asberger, aspberger, Aschenbecher... inte lätt att veta vilket som är vad. Hurså?


Aha, så det säger du. Men var någonstans i vilken objektiv storhet förankrar du det subjektiva epitetet? Bara så jag förstår, menar jag.