Fått ett brev från Stim om att de betalat ut royalty till mig. Det var en överraskning eftersom jag inte hade en aning om att min musik hade blivit spelad offentligt senaste året. Verkar som att stycket det gäller har börjat leva sitt eget liv.

Det är ungefär som att hitta en hundralapp i en jacka som man inte använt på länge - fast bättre.

Ja, det är ju roligare eftersom någon - jag har mina aningar men måste kolla upp det - uppenbarligen tycker att musiken är kul att spela.

Så vi har en etablerad tonsättare på forumet! Gratulerar!

Ja, wow, grattis!

Tack så mycket!

Typiskt nog är det här ett av de stycken jag lagt ner minst tid på. Det är knappt en komposition (höll jag på att säga), nästan en "låt".

Den erfarenheten är du nog inte ensam om. Mer än ett lyckokast i historien har inte varit det upphovsmannen hade velat eller lagt ner mest på. (Chopins fantasiimpromptu, som han ville ha bränt, är ett exempel; fast Chopin själv var ju ett dåligt…)

För mig och många andra med tendenser till prestationsångest eller skaparkramp kan det väl också vara mer av skaparkraften som slipper fram när man har råkat lyckas lura undan ångesten. En annan sida av saken kan vara det där att "lära sig hantverket grundligt och sedan glömma det": kanske har man trots allt lagt ner mer i verket än man trodde.

Inte pratat med den där SIUS-handläggaren.

Sovit länge efter att ha pratat i telefon flera timmar fram på småtimmarna med en raring som har en skön telefonröst. Löst korsord och slappat hemma med min krassliga men sjövilda son.

Det var nog helt enkelt den tidspress som jag skrev stycket under som fick mig att skippa pretentionerna och göra det enkelt. Musikaliskt enkelt alltså - exekutörerna måste ha god teknik för att det ska låta bra. Jag har ingen aning om hur det har låtit vid de senaste framförandena ...

Det är ganska mycket jag inte gjort den här veckan. Ringa pianostämmare, bestämma vad jag ska göra med min lediga tid de närmaste månaderna och annat. *suck*

Jag hoppas att det ordnar sig med din tjänst!