Jag är undersköterska, och klarade inte mer än 10 månader innan jag gick i väggen av mobbing, anorexi och utbrändhet. Blev utfryst och mobbad även som elev. Personalen är sämsta tänkbara. Men det är nog bättre nu för tiden när det är högre krav på vilka som anställs.

Ja, det skulle nog lösa det ekonomiska så det är en möjlighet. Försöker dock först och främst fundera ut om det finns något yrke jag tror jag skulle klara av på heltid. Det är ju svårt när man inte vet hur olika yrken "känns" dock.



Det ska jag absolut kolla upp. Praktik vore ju ett bra sätt att få "känna på" ett yrke. Den här veckan måste jag ta mig till arbetsförmedlingen...



Vad ironiskt att du fick extra ledigt när du bad om att få gå upp i arbetstid. Hoppas du fick ut något av ledigheten iallafall!

Nattjobb tror jag inte är min grej. Min kropp är så himla känslig. Däremot kan jag säkert, om jag jobbar som undersköterska, pressa upp lönen genom att jobba så mycket kvällar och helger jag har möjlighet till. Inte varje vecka men de veckor jag kan.

Det låter hemskt. Jobbade du på sjukhus eller äldreboende eller någon annanstans?

Jag är tveksam till om jag skulle tycka om att jobba på sjukhus; däremot att jobba som habiliteringsassistent (jag tror det kallas så) på något gruppboende för funktionshindrade skulle kunna passa mig. Även jobb på vårdcentral eller äldreboende skulle nog kunna passa. Äldre människor brukar gilla mig.

Jag har sedan ett tag tillbaka tänkt att jag kanske skulle vilja jobba med lågfungerande autister men jag har inte pratat mycket om det för att det känts så orealistiskt att jag skulle kunna jobba direkt med människor.

Min mamma jobbar på ett gruppboende och de flesta av hennes arbetskamrater är undersköterskor. På direkt fråga till min mor om hon tror jag skulle passa som undersköterska svarade hon "det tror jag säkert, men det är inte ett speciellt intellektuellt jobb". No shit? Anledningen till att jag nu börjat fundera på att bli till exempel undersköterska är just att jag är i alldeles för dåligt skick för att klara av högre studier och kanske inte skulle klara universitetsstudier ens om jag var mer pigg och alert. Jag har så svårt med exekutiva funktioner och annat och min hjärna befinner sig i en konstant dimma, plus att jag har jättesvårt att fokusera på att plugga allt som inte direkt har med mina specialintressen att göra och så har jag en dotter att ta hand om och... ja. Min koncentrationsförmåga är inte tillräckligt bra just nu helt enkelt. Jag sökte ju några universitetskurser till vårterminen men det var lite väl optimistiskt gjort. Jag kanske kan plugga någon teoretisk kurs i framtiden.

Jag har kollat upp alla praktiska utbildningar som erbjuds i Göteborg men inte hittat något som intresserar mig utom undersköterskeutbildningen på KomVux. Och de jag frågat (tre pers hittills) har svarat att de tror jag skulle passa för yrket när jag frågat dem. Fast de kanske svarade så för att vara snälla... Eller så är yrket helt enkelt inte så krävande.

Ehrm... slut på rant.

Jag är också undersköterska men har inte blivit illa behandlad av arbetskamrater. Mestadels har jag ändå arbetat inom psykiatrin som skötare, vilket passade mig bättre. Dessutom brukar lönen vara marginellt bättre där.
OCH man slipper mesta delen av den fysiska biten med att handskas med andra människors kroppar, vilket för mig var svårt att vänja mig vid inom äldrevården exempelvis.
Kanske något att kolla upp, Orange?

Jag tror nog att det skulle passa dig att arbeta inom vården, både somatiska som psykiatriska. Kunde jag så kan nog du.

Just ja!
Nattjobb fick mig att gå in i den slutliga väggen, passade inte alls.

Ja, jag kan tänka mig att arbeta inom psykiatrin men vill vänta några år. Det var inte allt för många år sedan jag själv mådde väldigt dåligt och låg inlagd ett par gånger på psyk. Jag behöver få mer distans till de problem jag hade då och dessutom jobba med de problem jag har nu. Problemen jag har nu är väldigt små i jämförelse med de jag hade då, men iallafall.

En vän till mig som tidigare mått väldigt dåligt är utbildad till mentalskötare men arbetar inom äldrevården nu eftersom hon vill vänta med att arbeta med psykiskt sjuka tills hon varit helt stabil en längre period. Det är nog klokt.



Det tar jag som en komplimang. Tack.

Undrar om din mammas svar beror på att hon vet att du har intellektuella intressen och därför misstänker att du inte skulle ha något utbyte av jobbet och arbetskamraterna i längden. Samtidigt är det ju den här biten med vad du tror dig klara av för utbildning ... Att jobba med lågfungerande autistiska personer låter som om det kan vara en riktigt bra idé. Jag tänkte på läkarsekreterare också med tanke på din skrivförmåga men de har ju ofta en "spindeln i nätet"-funktion som i alla fall jag inte skulle passa för ...

Läkarsekreterare låter på ett sätt som ett yrke som kunde passa mig men jag tror det skulle innebära för mycket stress/ansvar. Inte för att jag inbillar mig att undersköterskeyrket är stressfritt men det är nog mindre intellektuellt krävande och därmed lite mindre stressfyllt.

Fast jag vet inte om undersköterska är rätt ändå... Eftersom jag inte läst omvårdnad på gymnasiet måste jag ta lån för att gå utbildningen till undersköterska och det kanske inte är värt det med tanke på den låga lönen.

Orange, även jag tänker på de intellektuella intressen jag har sett hos dig tidigare och undrar i vad mån det här kan vara ett tecken på resignation inför dumheter om att du inte skulle vara intelligent nog (vilket du är gott och väl, för allt vad jag kan se).

Stress och sådant är visserligen också saker man ska ta på allvar; men inte på så vis att man investerar i saker man inte är så intresserad av. Kanske i synnerhet inte om risken finns att man har såpass ont om krafter att man inte orkar sadla om sedan. Och du är just nu i en svacka, såvitt jag förstår. Även om man är otålig och orolig kan man inte välja framtid efter sådant. Skulle det ligga något i det här så är ju inte heller vårdjobb direkt fria från stress eller svåra avvägningar.

Detta inte sagt för att jag tycker sjuksköterskor eller vårdare skulle vara korkade – det kan det bli personlig katastrof för patienter när någon är – utan personligen efter vad jag har sett av dig.