Puh, skönt. Och ja, onekligen.

************

Suttit på åskådarplats till ett stycke liv. Egendomligt stressande, upplivande och faktiskt vilsamt på samma gång.

Jag har ju själv astma och vet hur det funkar så jag blir inte orolig i onödan. Ingen av oss har sådan astma att det blir farligt. Skrämmer man däremot upp sig själv så känns det mycket värre. Placebo gör underverk med min son. Inte så att själva astman går bort, men så att det som är utöver astman gör det. Och då blir det mycket uthärdligare att vänta tills medicinen verkar och tar bort själva astman.

Aha. Och jo, doktor Placebo är en bra doktor. Specialist på allt möjligt. (Kanske den bästa vi har kvar i Sverige idag?)

Bara att avleda genom att prata om något roligt underlättar ju enormt.

Sedan väntar man ju inte till sista minuten med att söka vård när det gäller ens barn. Man tillämpar säkerhetsmarginal. När man kan.

Jo. Minns på något sätt, även om jag inte kan minnas den tryggheten som barn.

Och givetvis. Men väntar till sista minuten gör man inte med sig själv heller...

Hm, nej inte bokstavligt förstås. Men betydligt längre än när det gäller barnet. Å andra sidan får jag ju inte panik av astma lika lätt. Jag brukar nog vänta några dagar och hoppas att det skall gå över med bara den vanliga medicinen innan jag resignerar.

Aha, då förstår jag.

Suktat efter piano som står i samma rum där en nyinköpt madrass ligger för att stinka av sig (och stinker så in i helvete). Ändå just inte orkat spela på det (som vanligt). Längtat efter musik att leva ut extrema (och komplexa) erfarenheter i.

Beställt två kalendrar till år 2013. Båda med marsvin på bilderna.

Och deltagit i en kort men intressant sms-konversation. Imorse fick jag nämligen ett sms från ett okänt nummer: "God morgon tjejer, när tror du att du kommer förbi kram Jacqueline". Det skulle uppenbarligen inte komma till mig så jag svarade "När månen är blå och åskan slår ner, efter att jag förkovrat mig i en offerritual med nekrofila inslag." Fick då till svar "Vad kul då kommer ni imorgon. Vill du att vi skickar hem paketet kram". Jag skrev då "Nej, paketet kan ni skicka åt fanders!" och fick till svar "vad har hänt". Då skrev jag som det var, att hen skrivit fel. Har ej fått fler sms.