Jag höll på med teater i flera år till och från. Det gav mig mycket, framför allt började jag våga öppna käften. Övade mig mycket på att variera tonläge och använda gester och mimik också. När jag spelade teater och tyckte jag överdrev verkad jag NT medan NT:arna verkade teatraliska, tror jag.

Har också haft otrolig nytta av teater. Det tog flera år innan jag kunde improvisera. Jag kunde ju knappt improvisera i vanliga samtal, planerade möjliga konversationsvindlingar i huvudet så att det ofta kändes som att jag redan haft samtalen när jag väl hade dem på riktigt...

När jag började med teater drömde jag att jag befann mig i källaren (?) av ett insnöat och infruset hus, helt isolerad från omvärlden, men att ismassorna börjat smälta. Det var fullt av droppande istappar där en öppning blottade sig, och isen blev till en hel vårflod - och där på det forsande vattnet kom mina teatervänner paddlande till mig i en kanot.

Wow! Väldigt symboliskt.

Ja, det var nästan (?) ännu mer övertypiskt tydligt än vanligt.

Vattnas i munnen när jag läser det där. Eller i ögonen. Försökte med teater ett par korta tag i ungdomen, men som allt annat jag försökte med så passade varken sällskap, pedagogik eller min brist på grundtrygghet. Och jag blev illa omtyckt, så det var kört där med. Särskilt musikdramatik är en av de saker jag hade velat pröva om jag hade haft något att ge i på yrkesmässig nivå.

OnT, se "Vad har du gjort idag?"...

Jag är övertygad om att du skulle ha massor att ge på det området, Zombie. Men man skall ju orka också, förstås. Huvaligen vad det tar tid, teater och musik. Jag skulle så gärna ägna mig åt amatörteater, helst med musik integrerat, men det finns inte en chans att jag skulle hinna eller orka vid sidan av arbete, mödraskap och allmänt varande.

Dunderförkyld. *atchioooo*

Konvalescent efter gårdagen. Inte helt passiv ändå, så återhämtningen tar väl desto längre tid och "slutar" kanske på lägre nivå, men det är ju vad tillvaron brukar kräva hela tiden...

Jag har fått något slags allergisk reaktion, ser ut som om jag har någon blandning mellan vattkoppor och påssjuka sedan jag åt chilifrukt igår. De hettande och kliande bulorna är så svullna att de värker.

Såg mig just i spegeln. Så här kan jag ju inte visa mig bland folk! Och jag som varit på min sons skola bland säkert hundratals andra alldeles nyss...

Skuldkänslotyngd som fan. Allt var bra fram till kvällningen.