...försöka sova ett par timmar innan jag tjyvar upp några kräftburar.

Attans, jag ska hålla AS-träff om 12 timmar och innan dess ska jag hämta min cykel i stan...

Jag förbereder mig för en hejdundrande natt.
Håret är klippt, outfiten är vald osv.
Nu måste jag bara komma igång med själva påklädandet och friserandet. Sängen känns plötsligt mycket lockande.

Orka liksom?

Förr kom riktigt fina damer till balen i bärstol. Fixa bärsäng med fyra flinka stadsbud?

Ja, vad ska du ut och göra? du får väl knulla ändå.

Just ja! Det blir ju Murakami på TV nu! Måste titta.

Tack för det oavsiktliga tipset. Den var sevärd.

Men är folk mest så neurotiska som typ alla är i dessa filmer? Och så benägna att föredra en manipulativ och självbespeglande neurotiker, som de garanterat kommer att få besvär med, när de inte kan få en som ändå hanterade sin olycka mer renhjärtat?

Vem var manipulativ och självbespeglande neurotiker? Den där polaren som bara var en bifigur?

Jag kan starkt identifiera mig med Watanabe. Hoppas han fick bli lycklig sedan.

Det var ett avsiktligt tips, samtidigt som det var en påminnelse till mig själv.

Jaha. Tack för det avsiktliga tipset (så mycket roligare).

Midori tänkte jag närmast på här. Men mina ord blev inte så exakta, dels för att jag inte orkar slipa dem, men också för att jag som sagt tänker på flera filmer jag har sett. Kan inte säga vilka, det var (ofrivilligt) så länge sedan jag såg nämnvärt på film. För mig skulle hon ha varit för många blindskär att kryssa mellan. Därmed inte sagt att jag inte hade kunnat åka dit.

Jo, jag kunde också identifiera sig med Watanabe (fast jag kände wasabesmak i munnen hela tiden). Men det kanske också filmen inbjöd till? Litet renhjärtat naiv och konturlös, är mitt helt preliminära intryck.

Jaha... var hon manipulativ? Jag tyckte mest att hon verkade väldigt trasig. Och livsbejakande på sitt sätt, fast missriktat. Tillitsskadad.