Roligt att mina trevande ord kunde vara till någon hjälp. Det gör ju att jag för min del kan känna att denna dag för mig blivit mer meningsfull än vad jag bara för någon timme sedan upplevde den som. Kanske kan jag ändå ha något att bidra med, när jag väl struntar i min trötthet (inklusive trötthet på mig själv) och annat återhållande eller även mindre vackert hos mig.

Det är klart du kan!

Men då har jag inte bara dragit ner folk i elände idag då? Va' bra!

Visst vi kan vara hur gamla som helst och hur kloka som helst, och ändå har vi också det lilla barnet i oss och är vi många andra åldrar samtidigt. För vissa är det enklare och mindre motsättningsfullt, för andra lite krångligare, för några kanske till och med riktigt svårhanterbart.


Ingen anledning att bli arg för det, tycker jag. Forumet fyller en funktion av arena, scen, där vi (om vi det väljer och vill) kan spela ut (ge ut) sådant som vi inte trivs med att bära för oss själva. Eller hur?


Just att gå ut och för en stund lämna det förnuftiga (i den skepnad det nu har, i den kapacitet det nu har) är väl i och för sig ett rätt förnuftigt sätt att gå vidare. Det var sådant jag såg i det du skrev och det jag läst av dig tidigare, och det var det som gjorde att jag dristade mig till att komma med några reflektioner i all anspråkslöshet. Inte för att jag var orolig för dig, mer än att jag bryr mig om många andra här på forumet - även om jag nu inte skriver så mycket.

OK, bra. *puh*

Det kan bli tvärtom ibland mot vad man befarar. Lite som det där om reflektionen jag ordvitsade om.

Samtal om livets villkor, fokuserade på dagsform eller vad som helst, kan alltså påverka dagsformen som sådan. Och för min egen del så har jag ju anledning att konstatera att vågar man inte säga något så förblir man tyst och missar då även möjligheten att låta sig påverkas av andra i dialog.

Så sant, så sant.

Det är ju precis vad jag hävdar i min forskarroll där jag bland annat är inne på självhjälpsgruppsfältet. Skall hålla föredrag om det i Oslo i november. Ändå kan jag nästan förlamas av lager på lager av skuldkänslor när jag själv behöver vräka ur mig. Det är ju faktiskt inte helt logiskt.

Kommunikation är helt otroligt kraftfullt. Det är det. Det gör att man kan kasta sig ut, även när vingarna inte bär, och bli uppfångad av någon annan.

Är det bättre nu, Inco?
Och du har fortsatt med EFT!

Jag är fortsatt rätt mör, ska sova strax.

Just ja: Asmix! Bra jobbat med Incostöttandet där. Skriv mer, för bövelen - om allt möjligt. Du är en av de här litterära djupingarna med underfundig humor som gör Aspieforum till vad det är - nu för tiden vill säga.

Hejdå - värstingforumstämpel.

Jag känner av tågresan igår. Det kan ta flera dagar innan en resa går ur kroppen på mig.

Någorlunda pigg för att vara jag. Tur, för jag har en del att ta itu med idag.