Humöret är perfekt, läste så roliga inlägg nyss (ej detta forum)

Trött efter att ha röjt upp mitt kök.

Min son har Asperger. Jag vet att han inte är jag, men jag kan inte låta bli att överväldigas av minnen från alla de sammanhang då jag känt mig som ett socialt missfoster eller något annat freak. Måtte han inte behöva gå igenom allt det!

En varm kram till er båda.

db

Tack db! Mår pyton just nu. Men det är mitt bagage, inte hans.

Jo, men kramen till honom behöver han ju inte veta om varför han får eller varför den är varm... kan ju bara framföras bland alla de andra kramarna vid läxläsning eller valfri godnattstund... äh jag menar att det är bra för honom att ha en mor som är lite mer insatt i det här med diagnostik styrkor och svagheter och att diagnosen kanske kan bli det nödvändiga verktyg som behövs för att manövrera med i en ständigt föränderlig värld...

Ska inte påstå att jag förstår... men det blir så tråkigt för dig om du nu tar på dig även all den "packning" som du också oförskyllt fått med dig i bagaget.

Själv brukar jag fundera på hur livet skulle gestaltat sig om jag sluppit undan med bara hälften av allsköns "gujjemujje" skit som hänger med i allt vad jag än gör och tar mig till med, men det är i mina svagare stunder som de tankarna väcks till liv dvs nästan jämt

Nä, jag vill faktiskt inte komma undan de erfarenheter som ändå är involverat i min personlighet, tror på något vis att mitt liv skulle varit än odrägligare om det för mig funnits ett val att göra beträffande vad mina gener ska bestå av, på sätt och vis lever jag i den bästa av världar, är ju intresserad av historia och det ger mig ett gott perspektiv på hur livet utvecklats i olika tider och framtiden är ju inte skriven än... även om också den ter sig ganska mörk så är det i kontraster som ljuspunkterna dyker upp likt stjärnorna på himlavalvet, allt är ju så himla stort...

Skickar en varm kram till (varken mer eller mindre) som du får ge från det lilla bus(s)iga barnet i mig till det lilla ledsna barnet i dig.

db

Varm kram från mig också.

Instämmer med db även i övrigt.

Och jag antar att det nu, bakom allt det omedelbara, också finns chanser till förståelse och hjälp som inte fanns innan. Han är ju samma person, egentligen visste du redan det här, och allt det. Och en ältning av sitt eget kan också visa sig nyttig i efterhand. En och annan kanske också kan stämpla honom, men å andra sidan har han ju dig som mamma som både vet bättre, kan visa andra vad en aspergare kan åstadkomma, och knappast skulle tillåta att han stämplade sig själv.

Ungefär.

Låter tungt och befriande på samma gång, Inco.

Min dagsform är loj, nybadad och trött på ett behagligt sätt. Fast snart måste jag upp igen och fixa mat vilket inte lockar det minsta just nu.

Tack skall ni ha! Det där hjälpte faktiskt lite. Särskilt kramen från ett barn till ett annat, tror jag - det känns som att mitt inre ledsna barn uppskattade den specifika adresseringen.

Har sovit en massa.

Jag är fortfarande trött fast jag sov 3 timmar nu under em. Hur fasen känns det när man är pigg?