Ja hu, påklädning av ytterkläder i den åldern var ett elände. Och det är svårt att veta vad som är vad av särskilda behov och trots/gränstestande. Man vill inte vara omänsklig och kräva det orimliga av sitt barn, men vill inte heller göra henom björntjänsten att inte sätta gränser och vänja henom vid ett visst mått av frustration. Och omgivningen har alltid synpunkter åt det ena eller andra hållet, och så blir man osäker. Till slut vände jag mig faktiskt till BUP för att få feed-back på sådant (fast det var senare, när sonen var 5 år). Jag fick bolla med en barnpsykolog där. Det var ovärderligt.

Min son var nämligen väldigt svår att få med sig till och från dagis. Han fixade inte att ställa om. Och när han väl var på väg fastnade han på vägen istället, hittade en massa spännande saker i diket så att man inte kom någonstans. Eller fastnade i någon ritual. En gång gjorde jag en ljudinspelning av oss på vägen. Det var helt sanslöst vilket arbete jag fick lägga ner på att få honom med mig. En väg som tog 10-15 minuter för mig tog 70 minuter med honom, och då var jag tvungen att liksom prata fram honom hela tiden. Han glömde helt bort att han var på väg någonstans.

Jaadå, barn kan eka. Oh ja. Men hur många kalas går dina barn på egentligen, CRA?!

Mycket kalasande blir det.
De är ju i den åldern då kompisar är allt.

Det är i genomsnitt ett kalas per helg, ibland råkar det bli två och mer sällan inget alls.
Två helger framåt är det kalas för den äldsta (som var på kalas även idag).
Hade det varit för yngsta hade jag sållat bort en men nu är det viktig bonding på gång då hon (den äldsta) precis börjat i en ny skola och måste få chans att lära känna alla nya klasskamrater och fan och hans moster. Alla i klassen är bjudna så hon måste ju få gå.

Det är sådant socialiserande bland barnen just nu! Man blir ju matt för mindre. Men snart sköter de det själva mer och mer, gissar jag - om tre år eller så för tio-åringens del.
Det är bara att bita ihop.

Idag har jag upplevt lite pastoral idyll... väldigt lite pastoral idyll... ja, faktiskt så lite att det nog inte var någonting alls.

Ja precis, CRA och Inco, man vill inte att de ska vänja sig vid att styra och ställa över allt hela tiden men man får dåligt samvete om man tvingar. Ett dilemma.

Oj vad jobbigt det lät, det med att komma iväg till dagis. Samtidigt är barns fascination inför småsaker väldigt hänförande.

Edit, tillägg: Har precis varit på affär'n och handlat förnödenheter. Fryst pizza och folköl.

Nu blir man nyfiken på var du varit egentligen.

Jag hade kollat ut en skogsrunda som jag skulle gå och sedan skulle jag åka iväg till den pastorala idyllen någon mil bort och äta resterande matsäck, men som vanligt kollade jag inte hur lång skogsrundan var utan började bara knata på och innan jag var klar hann det bli för mörkt för att det skulle vara någon idé att vara norrman i pastoral idyll, så då cyklade jag hem istället.

Idag har jag köpt en terrarielampa - till mig själv. Med fullspektrumljus. Tänkte att jag skulle bli lite piggare.

S: Haha, ok. Hoppas utflykten bev bra ändå.

Inco: Du är för skön! Jag hade aldrig kommit på idén, men den är allt smart.

Hm... Den skall visst stimulera reptilernas aptit, aktivitet och... reproduktionsbeteende...

Kanske borde skaffa en? Visserligen medföljer väl ingen partner att bete sig reptiliskt med, men kanske blir man piggare?