Två tomheter var ute och gick och så blev den ena tomheten överkörd. Då sade den andra tomheten: Kom, så går vi, fyllo!

Två solipsister var ute och gick och så blev den ena överkörd. Då sade den andra solipsisten: Kom, så går vi, din lögnare!

Tragikomiskt!

Nu är jag osäker på om jag förstår. Särskilt den om tomheterna.

Vad händer med tomheter när de dör?

Jag hade en annan på gång också med poststrukturalister i huvudrollen, men jag har ännu inte greppat vad poststrukturalism faktiskt går ut på, vilken skillnaden är jämfört med strukturalism och varför prefixet "post" ansågs passande (vilket jag nu i och för sig plötsligt fick en idé om).

Nåväl, visa och läs på egen risk:


Man kan också tänka sig den så här:

näääe

Vi har alltså att göra med lingvistiska (post-)strukturalister.

Brasklapp:
Det kan vara så att jag pratar i nattmössan.

Du kan få prata med min nattmössa om du vill, men den brukar vara en tröttsam samtalspartner.

Min forskningsledare har utvecklat en alldeles särskild mimik enbart för att hantera min nattmössa.

Vi dimänd pikktschurs!

Hm... Något åt det här hållet då...




Ett mycket komplext uttryck med tydliga inslag av både irritation och bekymmersamhet, kryddat med genans och samtidigt genuin omsorg.

Uttrycket ackompanjeras av ljudlig inandning mellan tänderna såsom det bara kan låta när man samtidigt har mungiporna så långt ifrån varandra som man kan kan i en spänd grimas som fortplantar sig ända nerför halsen. Och ändå är det bara jag som noterar den här minen - är det inte märkligt?!