Odräglig är du väl inte. Men högst enerverande.^^
En avundsvärd egenskap är det, den där diplomatiska sidan du har iaf.

Idag har jag adopterat bort en kräfta.

Bonussonen var så fascinerad av kräftan att han ville ha den i badkaret hemma hos sin far.
Stackars ex kaninen har

*promenerar till apoteket och köper plåster*

Var glad att du slapp dela badkaret med kräftan

Är bonussonens pappa införstådd med arrangemanget?

*orolig för kräftan*

På tal om kräftan: Ingen som läser vad jag skrev om saken? Tro på det behöver man ju inte, men när ingen säger någonting börjar man ju undra... åtminstone om man som jag tycker det kan vara intressant i sammanhanget.

Bara för den? DJÄLA FEMINIST! *gormar vidare*

Vad gäller den saken tycker jag nog ändå att man gör klokt i att ta det säkra före det osäkra och inte låta kräftan långsamt sjuda till döds.

Så skulle nog jag också göra. Men det har ju även sitt principiella intresse. Det, och en del andra frågor man kan säga om våra egna förgivettaganden.

Juff, jag läste också om vattenlevande djurs påstådda oförmåga att känna smärta av hetta som du skrev Zombie.
Och innan dess googlade jag fram antagligen samma artikel som du refererade till och i slutet av den stod det ungefär att "helt säker kan man ju aldrig vara". Så de lämnade utrymme för förbehåll.
Men jag lät saken bero av någon anledning.

Titta - hittade artikeln igen:http://fof.se/tidning/2005/5/lider-humrar-nar-de-kokas

Jag hoppas att de inte känner av hettan. *hoppas hoppas*

Har försökt räkna ut en framtida flytt penningamässigt. Usch vad det kommer gå åt pengar.