Ja den kommer nog att bli väldigt fin! Jag hade förut en med liknande teckning, men hon flyttade in hos någon annan tror jag, så jag är sugen på att behålla den om den har nice temperament. Kommer troligen att bara behålla en ur förra kullen trots allt, så då finns det plats .

Sköldpaddsfärgade är väldigt speciella.

Näe, vad trist med allergi . Hoppas det inte blir värre då.

Ja! Jag hoppas att det är som värst just nu p.g.a. att det är så mycket gråbopollen i luften. Olika känsligheter bygger ju på varandra. Det blir till att städa väldigt mycket mer. Den mest allergena katten (hon tycks ha överproduktion av underhår och så har hon en väldig massa mjäll) får jag väl se till att bada med jämna mellanrum (hon behöver det ändå, är för fet för att tvätta sig själv ordentligt; sådan var hon när jag tog hand om henne, så det är inte mitt fel).

Kattallergi är ju en hemskhet. Verkar växa bort för många, det hände bror min.

Jag är själv kattallergiker, men jag vägrar. Den här valkyrian till allergen katt gjorde mig dödssjuk i början, liksom de två som försökte ta hand om henne före mig, men när jag skulle lämna tillbaka henne till katthemmet och formulera ihop en fin presentation för henne, så att hon skulle få ett permanent hem i ett icke-allergiskt hushåll, så kände jag att jag inte kunde. Jag älskade henne ju! Och då försvann allergin. Puts väck!

Man får väl försöka glädja sig åt att katten är mindre fäst vid man själv än vad man själv är vid katten, så katten behöver inte lida så mycket av omplacering. De är egoistiska djur, men jävligt charmiga.

Min äldsta katt är otroligt fäst vid mig. När han har kattvakt kissar han överallt, även om det är någon han känner väl. Han nattar mig när jag skall sova och kommer när jag ropar och visar mig sina gömställen utomhus. Valkyrian är nog av ett starkare virke i det avseendet, men jag tycker att hon har flyttat tillräckligt i sitt liv.

Ah, jag har nog haft en sån katt. Som kände av mitt humör och tröstade mig när jag hade ångest. Det var under den period då jag hade sån ångest att jag var sängliggande flera timmar varje morgon. Den försvann spårlöst ur lägenheten strax efter att Charley dumpade en annan katt hos mig, som slogs mycket med min katt. Jag brände mig mycket med min lödkolv efter det, och letade efter katten hela nätterna i flera veckor. Katten kom aldrig hem. Han kom alltid till mig när jag var nere, utan undantag.

Han smet nog från balkongen, antar jag.