Dålig fantasi kan man råda bot på genom att begränsa antalet maträtter och ha en fast uppsättning som man i princip alltid äter, fast det förutsätter förstås att man inte kräver variation - och att man orkar handla hem grejerna - och att man orkar, och kan, laga till dem.

Vet du vad du mår bra av, gillar och kan laga? Sammanfaller dessa tre? Du kanske kan börja med att hitta dessa maträtter och få in dem i skallen. Jag har en bok som heter "Kokbok för jäktade singlar" med enklare recept som bygger på ungefär samma grunduppsättning av ingredienser, vilket gör det lättare att variera sig om man har grundutbudet hemma. Jag tror att en viktig del är att man hittar en nivå som passar en själv (varän den nivån ligger).

Deja vu:
Jag måste handla innan sista affären stänger för dagen, men först måste jag "delge för mycket information", duscha och skriva inköpslista, men först måste jag slita mig från Asπeforum.

Men hey - vi heter faktiskt Åsneforum.

Jag ska inte så mycket mer idag, har skrivit allt jag orkat, matat barnen pliktskyldigast och nu återstår inte så mycket mer än att sova om ett tag. Ungefär lagom.

Problemet var att 'π' såg ut mer som ett 'n'.

Nog bikta mig. De är här nu, de tar över mitt huvud, teamet med skitlasset, stormen, negativismen och skräcken. Först är de subtila tankar, sedan plakat, drömmar, och slutligen tvärsäkra idéer där anklagelserna haglar från mig om jag inte hejdar mig.

Psykosnära. Måste tyvärr verklighetspröva som det heter. Ställa folk frågor i stil med: Hatar du mig? Älskar du mig? Tolererar du mig? Har du sagt det och det?

Fan.

Har det hänt något, Sugis? Eller jag vet att det finns mycket som är jobbigt jämt, men något mer?

Skickar verklighetskramar för vad det är värt...

Typ fråga andra personer om min verklighet stämmer eller om jag är helt galen eller om det är mittemellan.

Jag vet inte, min hjärna arbetar emot mig. Har varit för mycket stress för lite sömn för många misslyckanden på sistone. Kan inte sätta fingret på vad det stora problemet skulle vara, önskar det fanns ett så skulle jag lösa det....


Tack.

Att tvivla på både mitt eget förstånd och verkligheten känner jag igen.

I dag kommer en dam som ska para sin tik med min hund. Sitter typ och väntar. Hoppas det blir valpar. Förra gången de parade sig blev det inga.