Tänker mörka tankar. Funderar på att tända eld på huset. Farsan sover. Tror han skulle somna in fridfullt av den giftiga röken. Men nej. Jag går ut på verandan och tar mig en cigarett istället.
Jo jag hade slutat röka. Men stress skapar röksug.
Försöker även bygga upp mod för att ringa krematoriet efter helgen och begära ut mammas urna. Farsan hade lovat göra det men veckorna och månaderna går utan att någonting händer. Jag måste trotsa telefonfobin.
Det är bara naivt att tro att man ska få hjälp med någonting. I slutändan står man där ensam i askan. Livet är sådant.