Ja, säkerligen. Hon var väldigt mån om sitt revir osv... Usch... Jobbigt, när man tänker på det. Det hela var så överdrivet. Man blev faktiskt helt sanslöst rädd när hon fick sina psykbryt.

What? Jag tänker i bilder, men jag vet fan inte hur man mailar över bilder genom sin tankekraft.

Exakt hur hade du tänkt att vi skulle kolla upp det?

Hur skall jag veta om katten lyssnar men skiter i att svara?

Jag upplever att katter är väldigt omedelbara i hur de "ramar in" en situationen eller tolkar dess inramning, något som förmedlas icke-verbalt. Som människa kanske man inte är så medveten om vilka icke-verbala signaler man skickar ut, och därför mer benägen att tolka det som tankeöverföring när man märker att katten svarar på något som man trodde att man bara tänkte?

Det finns de som säger, i både dum-New Age och klokare varianter, att djur kommunicerar telepatiskt. Har läst en del bestickande saker om det av folk som har gett ett seriöst intryck – uppriktiga, hedervärda, tankeklara, och om lurade så inte på enklaste sätt – fast utan att kunna kontrollera det de skrev.

Sedan finns väl de hundägare och andra som kan berätta om hur hunden vet vem som ringer, först av alla uppfattar vad som måste vara ett spöke (vad nu än det är), eller hur de plötsligt får en vision av hunden när de är hemifrån och en som var hemma kan bekräfta att hunden gjorde just det just då.
Vilket allt kan ha andra förklaringar, i teori och princip; men man får också akta sig för att gå över det rimligas gräns så att man börjar bortförklara till varje pris.

Jag var rädd för min mammas katt också. Men jag kan se att jag hade en del i att han kände sig otrygg med mig, för jag bodde där en sommar som student och hade då med mig min egen katt när hon var liten och späd, och jag demonstrerade nog lite revir runt henne (med kroppshållningen) då jag var rädd att mammas katt skulle flyga på henne.

Det visade sig dock att hon själv var mycket bättre på att hantera situationen - när han gjorde sig stor och hotfull och långsamt gick mot henne på ett bredbent sätt som fick mig att höra soundtracket till "Hajen" i bakhuvudet, trippade hon helt enkelt fram till honom lite kokett och strök sig mot honom innan hon liksom oberört gick vidare. Hela hans macho-uppvisning bara sjönk ihop! Jag har aldrig sett någon se så snopen ut.

Vad beträffar min mammas katt lärde jag mig att det gick att undvika att bli anfallen om man såg till att katten aldrig behövde känna sig trängd (inträngd i ett hörn eller som att han måste gå förbi mig nära för att komma dit han ville). Det var lättare sagt än gjort i min mammas lägenhet, vilket säkert också var en del av förklaringen.


Tja, så kan det säkert vara. Det vore väl dumt att tro att vi människor har koll på allt.

Katter har extremt känsliga sinnen. Man kan nog komma rätt nära telepati på det viset, speciellt om det funnits starkt tryck att anpassa sig till människor över de senaste tiotusen åren.

(Lade till ett stycke sedan åtminstone Inco hade svarat...)

Visst. I hear ya.

Hotar du en liten katt med stolar så är du det.
Det tycker jag nog alla är som inte fattar sig på djur och därför behandlar dem illa. Jag blir FÖRBANNAD.
Det är inte kattens fel att den beter sig illa, det handlar om instinkter och möjligtvis störningar och sådant och då är ju inte katten frisk, vilket inte heller kan vara kattens fel att den inte är.

Men klart att du inte är en sjuk jävel annars (eller ). Onödigt hårt formulerat av mig.

Jag hade hand om hemlösa katter under en period för länge sedan och då fick vi in en hankatt som kunde attackera benen på folk som helt fredligt gick förbi. Likaså attackerade den händerna om man trodde sig kunna klappa den hur som helst. Och då snackar vi alltså djupa bett och rivsår samt massor med blod. Mig lät han vara efter några försök men min styvfar råkade rätt illa ut en gång bland annat. Kan ha varit revirhävdande faktiskt.

Inavlade katter är ofta knepiga, som Inco var inne på.
....Men nu tog min energi slut - orkar inte skriva det jag tänkte.

Du märker väl OM den lyssnar?


Mina barn påstår att de pratar med katterna genom bilder och det verkar faktiskt som att det i allafall hunnit skapas väldigt starka band mellan kattbarn och människobarnen eftersom de umgås så innerligt tillsammans.
När vi var ute förut med katterna i koppel så kunde barnen få katterna att gå åt det håll de ville, detta efter en intensiv telepatistund.
Annars ville katterna gärna gå sina egna små kattsnårsvägar, genom buskar och upp i träd men efter en liten snackis med barnen så höll de sig på vägarna och travade på duktigt tills vi kom fram till slutdestinationen.