Re: Korkade blir religiösa.
Okej, så är det förstås. Men tillämpandet av en redan existerande teori kräver bara analytiskt tänkande, nästan alla akademiker i de statliga och privata byråkratierna sysslar med helt mekaniskt tänkande. Den lilla eliten som skapar nytt är förstås både flummiga och rationella. Jag kanske skulle skrivit tradition istället för intuition. Det jag syftar på med genomrationell politik är att tradition aldrig ska accepteras som argument. Så gott som alla som hänvisar till abstrakta värden gör det till kristendom eller liknande. Mänsklig värdighet finns också men det brukar oftast vara ett kodord för det som livets ord tycker. Infall som kan rationaliseras i efterhand är väl något jag räknat till det rationella, medan motstridiga infall, troligen produkter av någon världsbild som var funktionell i förindustriell tid, är sånt jag av någon underlig anledning kallade intuition.
Instinktiv motvilja mot olika rationella lösningar beror ofta på hur frågan ställs, därför är det problematiskt att använda. Frågor om prioritering av vårdresurser styrs än idag av idén att det finns andra värden än kostnadseffektivitet, men humaniteten i det är en föreställning som uppkommer för att man väljer att bortse ifrån vad man offrar (flera andra liv) när man behandlar "spektakulära" sjukdomsfall med mer resurser än man skulle lagt ner på mindre spektakulära fall. Vi ska inte väga människoliv mot varandra kan man säga men det innebär bara att man väljer mellan liv och död utan övervägande, valet kommer man inte från. Det går nog att överföra den typen av argument till andra områden också.
Sen kan vi bestämma att det finns massor med olika saker som har intrinsikalt värde men vi måste prissätta allt i kronor och ören sen optimera resultatet. Ett val där vissa saker offras gör man ju alltid, det blir inte mer "värdigt" för att man låtsas att man inte väljer.
Dagens samhälle skulle jag nog påstå är avsevärt mer rationellt än något av de samhällen du nämner, men skillnaden är att man inte tror på rationellt tänkande längre. Våra statliga byråkratier sysslar ju mer än någonsin med kostnad/nyttakalkyler. Tillvaron är mer tillrättalagd än någonsin, någonstans. Den är såpass tillrättalagd att folk inte ens tänker på att den är det. Det är lite paradoxalt att rationalitet har lägre status än på länge trots att samhället bygger på det mer än någonsin och det finns bred acceptans för det mesta av rationaliteten i samhället. Det som skiljer ut de samhällen du hänvisar till är dock att man försökt bygga upp nåt helt nytt från grunden, det går förstås inte eftersom det är det befintliga som ger upphov till hela den föreställningsvärlden som de sociala ingenjörerna har, och att man alltid har bristande information. Det har vi nu också och därför måste rationalisering vara en gradvis process, som den varit sedan industrialiseringen typ.