Re: Låter som om någon härifrån varit i farten
Young Einsten... He he... Väcker minnen. Jag såg den filmen på min första "date" med min första "riktiga" pojkvän (det var sommaren efter nian för min del; han var sju år äldre). Ingen av oss var särskilt bra på det där med att bli ihop, så våra respektive vänner talade med varandra och kom fram till att vi båda ville vara ihop med varandra, och sedan informerade de helt sonika oss om saken och fastställde mer eller mindre att vi nu var ihop. Detta skedde utanför Sibylla-kiosken/pizzerian där ungdomen hängde i den lilla brukshåla jag kommer ifrån. Så vi bestämde att vi skulle träffas, utan att överhuvudtaget ha utbytt mer än enstaka ord innan. Fegisen tog med sig kompisar, medan jag kom ensam, och vi skulle bland annat se på just denna film (hemma hos en av de där kompisarna). Till saken hör att de där kompisarna hade gått i klassen över mig under hela min grundskoletid, och jag var ökänd som konstig plugghäst. På träffen kände jag mig mycket obekväm. Det är inte lätt att bryta tystnaden i ett gäng där man själv tidigare knappt yttrat ett ord - så mycket hänger på det första man yttrar. P g a just den här filmen råkade det första jag yttrade bli:
(De undrade alltså vad formeln stod för egentligen.)
