Kommer jag att hinna göra allt det jag vill innan jag dör???! Det känns som att tiden börjar bli knapp. Hur ska jag hinna?

Det här är nog en ny intressant form av dödsångest.

Men.
Är det här något som någon av er tänker på?

Jodå. Det händer.

Fast det händer också att jag är rädd att det inte finns något mer som jag vill tillräckligt mycket för att orka göra det. Eller att jag vill tillräckligt men ändå inte har orken.

Ofta tycker jag att all tid och ork går åt till meningslösheter som att diska för jag vet inte vilken gång i ordningen, plocka fram mat och plocka undan mat, tvätta kläder och få dem torra och så tvätta dem igen... Och logistik.

Å andra sidan... Att vara på en all-inclusive-anläggning där man inte behöver göra något sådant, det blir verkligen långtråkigt. Kanske hade det varit bra som skrivarresa.

Är det inte lite härligt ändå att det finns så mycket du vill göra?

Jag får panik över alla artikelidéer jag har (i jobbet) som jag inte hinner göra något av eftersom jag är så långsam och omständlig.

Jag tycker nog tvärtom att det är rätt skönt att det högst troligt alltid kommer finnas idéer till nya projekt. Däremot kan jag få ångest över att min förmåga inte alltid räcker till (och/eller att jag inte ska kunna höja min förmåga tillräckligt), men det har ju inte så mycket med döden att göra. I och för sig kan jag ångra att jag inte började tidigare med det jag nu kommit på att jag velat hela livet, så det kanske är en form av ångest av efterfrågad art.

Över att jag varit en så tilltrasslad människa det ser jag ju nu när jag tänker tillbaka,
mycket jag skulle vilja göra annorlunda. Men obehagligt blir det ibland när jag funderar
över vad jag blir nästa gång jag jag föds, större delen av mänskligheten har ju ett helvete,
eller upprepas allt så att jag i evighet ska och har i evighet fötts och dött till samma liv !
utan att kunna förändra något. Då får jag tidsångest.

Personligen vet jag inte vad är värst: Den gnagande misstanken om att detta är det enda liv man har och att det gäller att mot tuffa odds göra det allra bästa av det man kan, för sedan är det kört i evigheters evighet. Eller att reinkarnation och karma som det vanligen predikas är finns och att det sistnämnda biter en därbak i nästkommande liv för att man haft den dåliga smaken att gnälla & klaga och inte göra det allra bästa av situationen i det förflutna livet genom att det nästkommande blir ett av det slaget att man VERKLIGEN har anledning klaga & gnälla - bortsett ifrån att kampen för ren överlevnad under miserabla omständigheter i så fall lär lämna föga utrymme för att klaga & gnälla och än mindre för spekulationer om livets eventuella högre och mystiska mening.

Skulle det nu, vilket Gudinnan förbjude, vara så att Ulf Ekmans & Livet (M)Ords verkligen finns så är det i så fall minst av allt något problem: Då går jag nämligen alldeles frivilligt över till oppositionen och bildar, trogen min marxistiska/trotskistiska ideologiskt-politiska grundhållning, en fristående och oberoende revolutionär fraktion av nämnda opposition mot den överdjävligt (sic) übermaktfullkomliga tyranniska "gudomliga ordningen"...