Det kanske inte var så beskrivande ordval från min sida. Vad jag menade var att trots kritiken så önskar jag ingen förändring, vilket i och för sig inte egentligen hade med saken att göra och inte behövde sägas till att börja med. Med andra ord: Glöm eller ignorera den sista meningen.

Sanive: Jo, men jag tror jag fattade vad du menade. Att kommunikation med ord inte är en sak jag behärskar så bra är dock en annan femma. Min käft glappar ofta där saker egentligen lämnas bäst okommenterade. Jag tror jag är schizotyp också, för folk kan liksom undra: Vad i helvete pratar hon om nu??? Medans jag anser mig prata om samma ämne fortfarande, för att mitt överjag eller vad det nu är liksom inflikar flummigheter som jag med bestämdhet tycker hör hemma.

Jag har alltid haft ett pokerface när jag fått presenter. Så jag tror aldrig någon vetat om jag blivit glad eller besviken.

Jag med. Medans andra hurrar och tackar helt okontrollerat, så tackar jag bara dem som jag blev förvånade av att jag fick något övht av. Just då, efteråt kan jag få för mig att tacka ändå. Brukar bli tillsagd att det bara är att säga till om jag vill byta, eftersom de har kvar kvittot, och det har jag gjort ett par gånger.
Tycker det är rätt vettigt. Det märks ju om man är missnöjd då, plus att det går att fixa.

Idag fick jag en DVD-spelare av morsan, som visste om att jag hade skaffat en sån för någon månad sedan. Är en av de mer konstigaste julklappar jag har fått.
Att få kalsonger av lillsyrran varje jul är oxå rätt weird, tycker jag.

Två stycken snusdosor.
Har ju bara slutat för 6 månader sedan
Nu vet jag att syrran känner mig lika mycket som jag känner henne