I tyska och japanska tillskrivs låneord ingen status. Ett vanligt franskt låneord i japanska är クーデター från franskans "coup d'état". Det används ofta i nyhetssammanhang och även flitigt i tv-spel och anime, men det anses i likhet med alla andra låneord i japanskan endast vara ett "utfyllnadsuttryck". Det finns alltså ingen pretto-kultur i Japan där användandet av såna uttryck anses visa på "bildning". Tvärtom används västerländska låneord ofta grovt och slarvigt som om de helt saknade värde. Att läsa ord på katakana känns ofta som att äta färdigfryst fabriksproducerad mat.

Tyskland är lite likadant. Tyskarna har skapat egna ord för nästan allting där andra språk använder franska och engelska låneord. I Sverige eller England anses ett uttryck som "raison d'etre" ha status och användandet av såna uttryck i dess rätta sammanhang ses som tecken på bildning. Jag stör mig rätt mycket på detta.

På båda tyska och japanska verkar det som om jordnära och ibland enkelt metaforiskt uppbyggt språk som lånar av naturen och elementen, anses "fint". Ett kompakt språkbruk. Lite som Hitlers tal.

På engelska och svenska är det mer själlösa låneord och mindre metaforer som gäller. I engelskan ska man gärna slå knut på sig själv genom att blanda fackspråk med gamla dammiga synonymer för att få maximal intellektuell-cred. Uttryck som "raison d'etre" har mycket hög status i både svenska och engelska för att det är mer "svårbegripligt".

Japanska och tyska kan liknas vid ett otroligt välgjort och funktionellt träinstrument skapat av en mästare i någon by, som är litet nog att bära med sig och enkelt går att spela rena melodier på. Engelska däremot är som ett otympligt, stationärt metallinstrument med femtusen onödiga funktioner.

Ju mer japanska jag lär mig, desto mer börjar jag hata engelska samt mitt eget modersmål svenska. Svenskan i första hand för dess extrema fattigdom och enorma pretentioner.

よい手紙を書く秘訣は、話しているように書くことです。

Det är japanska och betyder "hemligheten bakom att skriva bra brev är att skriva som om du talade". En princip jag lever efter. Jag förstår överhuvudtaget inte varför man ska skriva som om man var en utomjording. Det bästa är att ha ett balanserat tal och ett sammansatt skriftspråk, och så litet mellanrum som möjligt mellan det talade och det skrivna språket. Utsvävningar är aldrig bra. Inom poesi kan de ursäktas men att göra som i t.ex England där de används även inom politik och vetenskap är oförlåtligt.

"word."

+1

Jag hatar nästan allt engelskt om jag ska vara ärlig. Undantagen är sånt som tyskarna lånat och sen gjort bättre, men ska sanningen fram har engelsmännen lånat mer från tyskarna än vice versa.

Enkel arkebusering räcker inte för anglofiler. Folk som förespråkar engelsk dress code, engelska seder och engelsk litteratur ska torteras svårt och sen lämnas att långsamt dö i svåra plågor.

Jag hoppas att ett nytt massivt terrorattentat snart kommer drabba de inavlade brittiska grisarna.

Exquisit sherry, i say!

Blev så jävla glad när Bayern München slog ut Man United ur Champion's League häromkvällen. Det är extra kul eftersom engelsmännen tar det riktigt hårt. Jag brukar hålla på Mussolinis gamla favoritlag Lazio från Rom, men egentligen borde jag vara Bayern Münchensupporter eftersom min släkt och mitt blod är sydtyskt.