För mig är det jätteviktigt att ha en hemtrevlig känsla och en egen stil. Har märkt att många aspergare inte bryr sig om att ha ett vackert hem medans andra inte klarar av att skapa ett.

Ni som inte bryr er, gillar ni att gå runt oduschade i opersonliga och fula stormarknadskläder av låg kvalitet (jag pratar inte om skit vs design utan om skit vs kvalitet) och leva i kala vita hyresrätter med stängd planlösning och rektangulära kubformade vardagsrum där den enda inredningen består av en tv, en affisch och en gammal soffgrupp i skinn upptryckt mot en av väggarna?

Det ovan nämnda exemplet känns som beskrivningen av en klassisk "aspergarkvart" så som de flesta av er missfoster faktiskt lever.

Jag tror inte att det är en diagnosfråga mer än bekvämlighet och ekomiska.
Eftersom jag ändå bor i en betonglägenhet som jag inte får renovera hur jag vill, så har jag aldrig ens tänkt tanken på att göra det "mysigt". Vet ju om att jag får betala rättegångskostnader till slut isf. Det viktigaste för mig är det praktiska.

När jag bor i ett hus i skogen så kan jag börja tänka på mysighetsfaktorer.

Tv skall man inte ha, det är djävulens påfund! Jag bryr mig oerhört mycket om heminredning. Dock blir jag aldrig nöjd, så projekten pågår hela tiden. Värst är badrummen - så dyra att renovera, har aldrig haft råd med det.

Hittade så djävulskt snygga retroduschmunstycken på tradera. Dagens metallfärgade är ju hiskeligt fula, finns ju bara metallfärgade! Tyvärr köpte jag inte det gröna sjuttiotalsmunstycket. Men det går väl fler tåg. Skulle även vilja ha färgat porslin.

Men skinnsoffa upptryckt mot väggen, det har jag . Skinn är det som gäller när man har djur som är i möblerna.

En annan sak som folk glömmer är golven. Varför inte lägga in nytt golv?

Parkettgolv är fula! Så är det bara. "Men de går ju att slipa om". Jaha, och?, de är ändå FULA!!!! Tacka vet jag ett redigt linoleumgolv i en klatschig färg, eller en lättstädad vinylmatta.

Det som stoppar mig från att helt uppnå min dröm om ett fulländat boende är ekonomin i första hand. Bristande ork i andra hand. Med ekonomi skulle jag ju kunna leja folk till allt. Med ekonomi skulle mitt hem vara en surrealistisk dröm. Som en blandning av Alice i underlandet och mammas kök 1979.

Jag bryr mig mitt problem består MEST av allt i att jag inte känner mig färdigflyttad, det käns alltid som att jag nog snart skall flytta igen. Jag blir aldrig nöjd med lägenheten eftersom jag inte riktigt haft möjligheten att välja och vraka och vänta 5-10 år på drömlägenheten utan jag har haft ganska bråttom de gånger jag flyttat.

Det käns mindre kul att börja planera och styra när man känner att man är på väg.

Mitt andra bekymmer är ekonomin, jag har ine råd att fixa så mycket så jag försöker grejja med sådant som är möjligt, gardiner/sofföverdrag för att ungarnas kladd enklare skall tvättas bort och för att slippa ha extremsliten mossgrön/gulaktig färg (fyfan va svensson det där lät) hyllor och "lösa" prylar, jag avskyr när det blir plottrigt så jag försöker i möjligaste mån att hålla tex vardagsrums möbler/gardiner/mattor/hyllor i typ 3 kulörer Svart grått och lila. i Köket försöker jag hålla mig till Svart rött och tyvärr vitt då väggarna är vita.. usch!

om jag hade ekonomin till det hade jag fixat riktigt snyggt omkring mig men då hade jag å andra sidan troligen haft STOR lägenhet/radhus/hus så alla djävla prylar kunde spridas ut, och jag kunde ha ett helt eget rum till diverse tillfälliga/mindre tillfälliga intressen !

Jag läser till inredningsarkitekt så intresse finns. Vad som görs hemma bestämmer ekonomin
men vita rum är bannade vilket inte jag tycker är aspigt i sig. Det är en hel jävla massa NTs
som tittar på inredningsprogram/tidningar m m som har för sig att ett stilfullt rum är lika med
vita väggar ljust golv med vita mattor vita möbler
Hemma hos oss är det enligt andra "mysigt" och "man känner sig hemma" "avslappnande känsla"

Den enda inredningsarkitektutbildningen som finns i Sverige har ca 10 platser och är i praktiken omöjlig att komma in på om man inte redan har nån slags yrkesmässig utbildning/erfarenhet. Går du den utbildningen?

Vad gäller den vita NT-smaken så ja, det stämmer att många är ängsliga och tror att vitt i allt + en stor modern oinramad canvas på väggen samt ett litet Andy Warhol-citat i köket "aldrig är fel". Kollar du på lägenhetsannonserna på SvD ser ALLA lägenheter ut så.

Haha, jag målade min lägenhet i vitt, creme och latte innan jag skulle sälja den . Lämnade dock sovrummet i vinrött och rosalila. Lite får de allt tåla. Men folk vill ha ljusa lägenheter med diskreta utspädda kaffefärger, vitt, creme etc. Jag tror den hade varit mer svårsåld om jag haft mina svarta vardagsrumsväggar och turkosa och knallrosa hallväggar kvar, samt köket som gick i ljusrosa och babyblå. Det var en kille som köpte lägenheten dessutom.

Själv skulle jag bli sjuk av att bo i en vit o latte-tråklägenhet. Jag mår illa nu när jag bor i en hyresrätt med sådana där vanliga tapeter i vitt, gråblå, pissgul. Usch! Dessutom är tapeterna i hallen grå och RANDIGA! Hallå, det är inte bananer i pyjamas som ska bo här, det är människor!

Den du utbildningen du nämner finns på 2 platser Konstfack, Sthlm och HDK, Gbg och nej det är
inte den jag läser på, det är högskoleutb. på 200 poäng och med mastersexamen.
Jag kör den danska linjen där det är betydligt enklare än i Sverige, det är för
min del mest en kul grej med den lilla baktanken att eventuellt kunna arbeta lite grann
med detta.

Sen tycker jag att många utbildningar i Sverige är onödigt omfattande, typ om man
vill bli byggnadssnickare så istället för att ge hammare och såg i handen och visa
hur man använder dem så läser man 15 poäng om spikens historia

Jag eftersträvar en stil som kan liknas vid ett betonggryte, en satir på stadslivet. Jag behöver just vita väggar och möblerna ska vara intetsägande. Jag vill att mitt boende ska vara känslokallt och sterilt men samtidigt ha en trivsamt intellektuell klang. Besökare ska fyllas av hopplöshet men ändå tvingas erkänna att jag har god smak även när jag förkastar deras förslag på att fylla ut med "några" blommor. Dock inte allt för rymligt, det gör ont när det är för rymligt.

Det jag inte gillar är när det saknas helhetskänsla. Udda växter vid fönstret, en billig grå soffa, och ett klassigt, omålat skrivbord eller bokhylla, komplett med en bild på en palmstrand för 20kr på väggen. En soptipp i en lägenhet alltså.

Beror på att mäklarna stage:ar sina objekt inna försäljning så att de ska tilltala så många som möjligt.