Jag tror att viljan att sätta ord på en metod kan vara densamma som att vilja syntetisera den, det vill säga göra det möjligt att lära ut metoden, så att fler kan dra nytta av den. Ett alternativ till att lära ut metoden är att samarbeta och då behöver man inte syntetisera. Kan det vara så att det västerländska samhället anser att individen är viktigare än kollektivet, medan man i det österländska samhället istället anser att kollektivet är viktigare än individen?
Sugmundfreud kom med ett bra exempel ur verkligheten:
Enligt "västerländsk" metod skulle den bättre hälften lära Sugmundfreud att själv avgöra vilka människor som är bra umgänge, det vill säga bli mer självständig och mindre beroende av kollektivet.
Enligt "österländsk" metod skulle sugmundfreud fråga den bättre hälften om en vissa människa är bra umgänge och sedan skulle den bättre hälften ge ett svar, det vill säga stärka kollektivet, men själv bli mindre självständig.
Jag tror också att ett enkelt språk kan beskriva komplicerade sammanhang, men att ord kan göra det enklare att lära andra det man själv kan. Samtidigt är ord inte nödvändigtvis det
enda sättet.
Var Adolf Hitler kommer in i sammanhanget är jag däremot inte helt säker på