Jag har läst väldigt få böcker i mitt liv. Några har varit av nobelpristagare, innan eller efter de fick priset, men ingenting har gjort mig klokare.

Har böcker hemliga budskap som på något sätt fungerar som nycklar till högre vetande? Så brukar det låta när pretentiösa, bajsnödiga akademiska undermänniskor pratar om det här fina som kallas "bildning".

Jag har läst minst en hel bok av följande författare:

Doris Lessing (innan nobelpriset)
V.S Naipaul (innan nobelpriest)
Isaac B Singer (efter nobelpriset)
John Steinbeck (efter nobelpriset)
J.R.R Tolkien
Robert Jordan
Jan Guillou

Den enda jag uppskattade riktigt mycket var Robert Jordan men trots det slutade jag läsa efter ca 10 böcker i hans jättelika serie.

Jag läser dagstidningar varje dag. Kollar på dokumentärer. Skummar igenom wikipedia ibland men litteratur intresserar mig inte. Jag förstår inte den här "högre bildningen" som fula, lite tunnhåriga, stroppiga och äckliga människor pratar om ska rädda världen och frälsa alla från ociviliserad terror och nazism.

Varför är böcker så bra?

En annan sak jag hatar med böcker, speciellt romaner som utspelar sig i den verkliga världen istället för en fiktiv värld, är att jag helt enkelt inte får särskilt trevliga bilder för mitt inre när jag läser. Jag kan inte måla upp en bild av ett smoggigt 1800-tals London i mitt medvetande när det kommer ned på detaljnivå som t.ex en gata med byggnader, en hall, en gränd etc. Det jag ser blir fult, feldimensionerat och drömlikt surrealistiskt. Typ sol som lyser mitt i natten och skidbackar som sticker upp bakom husen, eller liknande. Detta är något som är extremt jobbigt för mig när jag läser böcker. I fantasy är det inte lika påtagligt men det händer ibland även där att jag får "fel" bilder.

Film och framförallt TV-spel har gett mig så mycket mer. Final Fantasy och liknande har för mig varit mycket mer bildande.

Jag har också svårt med mentala bilder. Karaktärer saknar ansikten och ställer vinglas på bord som inte existerar. Jag försöker låta bli att visualisera istället. Man missar nog en hel del om man inte förstår författarens associationer eller kultur.

Angående högre vetande så antar jag att dom menar att läsa mellan raderna på ett mindre alldagligt plan.

Böcker är bra för att lära sig hur människor funkar.

Böcker är fetbra! åsså Lär man sej å uttrycka sej å sånt, oxå, ba.

Jag ligger på samma nivå, eller högre, vad gäller människokännedom som flertalet etablerade författare i 50-60-årsåldern, trots att jag är i 25-årsåldern.

På något sätt har jag lyckats skaffa denna kunskap utan att gräva ned mig i pretentiöst nonsens.

Bara här har du gått om mig. Och jämför man ditt och mitt skrivande så finns ju kopplingen där.
Läser man mycket böcker så lär man sig hur man skall skriva.

Jag vet inte om du försöker vara ironisk. Mitt skrivande är väldigt bra, enligt många. Jag skriver på ett intelligent sätt, med människokännedom, utan att verka pretentiös genom att överanvända och missbruka svåra ord och begrepp.

NejJa, det jag försökte säga var just det. Du skriver mycket bättre än mig.

En aspig, dock odiagnostiserad kille, som hade högsta betyg i allt, var matematiskt lagd, hade läst hundratusentals sidor, och även studerade lingvistik och annat på akademisk nivå sade att jag var bättre på att skriva än vad han var, trots att jag faktiskt inte läst så många böcker egentligen. Han förstod fler begrepp än vad jag gjorde och fick ibland förklara saker, men min användning av språket var trots det smidigare och bättre. Det tycker jag själv också.

Samma kille tog som exempel på dåligt användande av språket min "stalker" och hans fantasyepos "Noviyariaden". Här är några exempel.

http://noviyaria.wikispaces.com/Acting+Council

Jag tycker filmer är bättre. Jag har svårt att lära mig någonting alls av böcker. Språk, hur man skriver, fantisera. Jag har inte de mekanismerna i mitt huvud på ett sätt som fungerar med texter och böcker.

Jag kan ge ett bildat uttryck ibland när jag sätter den sidan till. Om jag är speedad eller benzad. Någon prattant till min sambo frågade honom: Var det du som hade en flickvän som var läkarstuderande? . Nä du, jag är bara en simpel sjukpensionär som läste några Stephen Kingböcker i min ungdom.

Några böcker om amfibier (specialintresse) tragglade jag mig nog igenom också, men jag tittade mest på bilderna. En riktig jävla bildtittare är jag, helt hopplös. Läser väl 25% av texten. Så man kan säga att jag är bildad - tittar ju på bilder!!!
Sedan i vuxen ålder har det väl blivit några självbiografier, sådant gillar jag. Tex Gunilla Gerland. Och sådana som har blivit utsatta för incest, hedersmord och sådant, det är intressant. Men dessa författare har ju sällan ett speciellt utvecklat eller målande språk, jag läser det väl mest för att gotta mig i deras misär.