Jag fick den som 8-åring för första gången. Läkarna var ända upp till 16-års ålder inne på att jag var "psykotisk" innan de så smått, efter alla misslyckade medicineringsförsök, började inse att jag var en komplex härva av personlighetsstörningar bortom deras kontroll. Psykiatriker är inte i första hand intresserade av sånt, utan av sånt som går att medicinera eller få bort med tvång.

2004 avregistrerades Mallorol i Sverige eftersom den anses vara livsfarlig:

http://www.lakemedelsverket.se/Alla-nyh ... marknaden/

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article220377.ab

Hur tänker barnpsykiatrin egentligen när man felaktigt bedömer en hyperkänslig aspergare med borderline/narcissist/schizoid som "troligen psykotisk eller schizofren" och sätter in livsfarliga mediciner redan vid 8 års ålder? Jag hatar verkligen alla som någonsin arbetat eller arbetar inom barnpsykiatrin. Finns ingen förlåtelse för någon.

Fy fan, det är inte vettigt, nej. Och det är ju inte som att man lugnat ner sig med barnmedicineringen heller.

De barn som idag medicineras med oskyldiga och enliga Münchausenmammorna, fantastiska Melatonintabletter, hur kommer de att må om sisådär en 10 år? Den "lanseras" som en medicin för Aspergare, vilket den ofta är effektiv som, även för mig. Jag har medicinerat en tid med Circadin och från början verkade den harmlös. Ja, så harmlös att jag lovordade den. Nu misstänker jag att den, tillsammans med Lithium och psykotisk depression kullkastat mitt hormonsystem. Och vad etter värre är, jag tror att delar av psykosen och depressionen hade rent somatiska orsaker. Vilket ju aldrig undersöktes alls annat än att man lyssnade på hjärtat och kollade ev vitaminbrister.

Jag är en frivillig försökskanin, beskyller endast mig själv. Men barnen då? De får ju bara svälja och hålla god min "annars kommer socialtjänsten och tar dig från oss".

Alla dessa Risperdalbarn;
- Oh, han/hon vägrar gå till skolan, kan barnet göras tåligare och fogligare med Risperdal?
Och så frågar man mer om bakgrundshistorian och upptäcker att det här barnet verkar må ungefär i stil med hur jag mådde i den åldern (7-15).


Men jag hade ingen jävla Münchausenmamma, tack och lov!!!!! Jag behövde inte äta Risperdal för att jag pryglade min lillebror och retade utvecklingsstörda på fritiden. Herregud, barn reagerar, barn gör mindre trevliga saker - utan att vara psykotiska.

Detta ämne gör mig rasande.

Mogadon till barn då? Är det vettigt?

Åt du Mogadon som barn, Savanten? Var det vanligt förr att barn fick det?

Jag skulle nog säga att Mogadon (Nitrazepam) är snäppet mindre av en fara än neuroleptika. Precis som Circadin och Melatonin, ser ingen dödslarmfara där heller direkt. Dock känner jag en oro för vad de kan göra vid långtidsbruk. Jag anser nog att den främsta indikationen vid bensodiazepiner för barn bör vara epilepsi då. För det är knappast nyttigt för ett växande barn, det sker förändringar i hjärnan av benso också, inte bra för en växande individ!!!

Därmed inte sagt att man inte alls ska behandla ångest och sömnproblem hos barn med medicin. Eller psykos. Men det får inte bli slentrianmässig långtidsmedicinering! Och man ska vara jääävligt säker på att det inte är en tillväxtfas, pubertet eller annat som personlighetsförändrat barnet. Alla variationer är fan inte en psykos för det, fan nu blir jag arg igen.

Det jag tycker är förskräckligt är när man slentrianmedicinerar barn för att de ska passa i skolan. Herregudmund, vad spelar skolan för roll i ens liv 20 år senare?! Komvux ftw!.

Spontant skulle jag inte vilja ge Mogadon till ett barn faktiskt. Det finns så mycket man kan göra istället, så mycket att prova för att få barnet att må bättre innan man som sista anhalt sätter in en medicin. Sista jävla paniklösningen skall det vara. Och man ska inte pressa barnet till att denna paniklösning behövs. Orkar ungen inte gå till skola: Entlediga då! Det vore lämpligt som en första lösning, befria från skolplikten. Skolmiljön förstör så många barns liv.

Förbannade jävla skolplikt, den förstör så mycket för barn och föräldrar.

Nej det är inte vettigt att medicinera bort ett barns personlighet.
Barn är till sin natur elaka varelser med begränsade livserfarenheter.
Och att barn lever i "sin egna lilla värld" är ett känt faktum sedan stenåldern.

När jag läser om människor som stoppar i sina barn både det ena efter det andra på slentrian blir man fundersam.
Det är skillnad att medicinera mot en KÄND åkomma mot att medicinera för att göra barnet fogligt så att föräldrarna skall kunna fortsätta sitt inrutade liv.

Ämnet är osmakligt, psykofarmaka till barn visar tydligt att det är stora fel på barnets omgivning.
Åtgärda där först.

Håller med ufo. Det är omgivningen det är fel på.

Det kan omöjligen vara fel på barnen, då skulle andelen "felaktiga" barn varit konstant genom historien och inte ökat kraftigt den senaste tiden.

Man kan alltid utgå ifrån att det är skolan det är fel på, det måste vara den i särklass vanligaste anledningen till problem. Det kan också vara fel på föräldrarna, men det är inte de felaktiga föräldrarna som socialen förföljer. Föräldrar som försöker ändra på sina barn med medicinering och terapi borde fråntas vårdnaden och tvångssteriliseras, men i verkligheten är det tvärtom de föräldrar som är på barnens sida, dvs mot samhället, som förföljs av myndigheterna.