Fan, jag håller på att bli en man. Jag har ställt diagnos på mig själv nu. http://www.netdoktor.se/graviditet/?_PageId=708
Jag har alla symptom på detta. Inget skägg dock, men en skepparkrans på g. Jag är tunnhårig såsom Karlsson på taket. Hår på sidorna men tunnt uppe på huvudet. Jag har utan att träna utveckat rejäla bicepsmuskler som är jättestora. Jag är aggressiv och vill döda folk. Jag har basröst. Konstiga hudförändringar, anabola-acne. Med mera.

Detta förklarar min abnorma viktuppgång och den kroniska tröttheten.

Fittdoktorer. Varför har de inte ställt denna diagnos på mig när jag sökt hjälp? För dyrt med hormonprover? Och så är det Lördag så jag kan inte få tag i vårdcentralen. Måste ha p-piller nu för att bota detta.

Jag ska fan butch-spöa och analfista doktorerna alltså.

Dedikerar denna trudelutt till mig själv:
http://www.youtube.com/watch?v=eezgbjeDI2w

Helveteeeeee
http://www.youtube.com/watch?v=nIkX5ZDhSIk

Jag tror tunnhårigheten har med din medicinering + depression + kost att göra. Kvinnor drabbas inte av uttalad tunnhårighet bara sådär, det är alltid andra faktorer inblandade såsom stress eller liknande.

Jag började tappa hår när jag åt Lithium, men den åt jag bara ett kort tag. Mer än ett år sedan. Kosten jag livnär mig på är väl inte den ultimata, så klart. Men den har varit undermålig sedan jag flyttade hemifrån i tjugoårsåldern. Förstår inte varför skörbjuggen skulle slå till plötsligt NU och lämna mig med ett manhaftigt utseende inklusive skepparkrans.

El payaso asesino.

Jag misstänker att diverse medicinering har slagit ut systemen för hormoner inklusive sköldkörtelgrejer.

Men det förklarar inte varför jag har blod i urinen och ont i livmodern hellt random. Fast det är kanske en hormongrej. Enligt en av läkarna är det ingen fara med blod i urinen.

Detta är fruktansvärt, jag har alltid haft ett långt tjockt hårsvall.

Det värsta är att doktorerna inte kommer att hjälpa mig pga besparingar. Det går inte ens att få en utskrift av de provresultat man har lagrade där, för de vill inte riskera att man ska veta sanningen själv som patient. Men jag kommer att åka dit och bränna ner stället på måndag om de vägrar lämna ut papperen.

"Guldskalpellenvinnande Hälsocentral nedbrunnen till grunden"

Inga skadade, 11 döda.

Lithium är välkänt att det framkallar underfunktion i sköldkörteln.

Och det du beskriver om livmoder m.m. kan vara kombinerad cortisol- och progesteronbrist. Progesteronbrist är detsamma som östrogendominans, du kan googla på det.

Vanliga vården vet inte så mycket om sådant där. Läs några forum för sköldkörtelsjukdomsdrabbade och se hur jävligt det är t.o.m. för de med en så vanlig sjukdom. Deras typiska symptom för sköldkörtelsjukdom bortförklaras med "nu får du medicin, så då är det psykiskt".

Jag tror inte att man tappar så mycket hår att det blir gleshetsproblem, bara genom stress eller depression.

Däremot framkallar sköldkörtelsjukdom ångest, depression, utmattning m.m.

Sköldkörtelfunktioner hör tätt ihop med cortisol (binjurar) och övergripande systemet med hypofys och hypothalamus.

Rubbningar kan säkert i sin tur ge rubbningar med de androgena hormonerna (och ge hårväxt av manlig typ).

Men du kanske kan gå till gyn och säga att du misstänker en cysta. Då kollar de med ultraljud. Och då passar du på att fråga om du har äggstockar av PCO-typ. Om du inte har det, så borde du ju inte ha PCOS i alla fall.

Nä, det brukar heta så när man inget begriper. Eller när man inte vill arbeta.

Det blir så jooobbigt när patienten inte bara kan ha en lätt sjukdom där man kan följa manualen.

Det blir oerhört svårt att vara sin egen doktor när de är så insnöade på att spara pengar att de inte orkar vara ärliga ens en gång.

Försöker klura ut vad det är jag bör fokusera på, om jag ska gå på medicinering direkt, eller om jag verkligen ska försöka ta reda på vad jag lider av. Det bara snurrar i skallen när jag försöker tänka ut hur jag ska gå tillväga och hur jag ska uttrycka mig för att bli tagen på allvar.

En del medicinering kräver ju provtagning, man kan ju inte bara börja ta diabetesmedicin hur som helst tex.

Börja med att kräva ut labrapporterna och journal. De är skyldiga att lämna ut dem. Ring till patientnämnden annars.
EDIT: Labraporterna kanske är mycket lättare att få ut, så kräv bara dem för att slippa jobb i onödan. I alla fall jag får lättare ut labrapporterna, medan de vill att jag kommer personligen om jag ska ha journal.

Jag ligger på gränsvärden på en del saker, varför de säger "allt är bra" och helt glömmer att alla inte har exakt samma värden när de fungerar optimalt. Faktum är ju ändå att jag inte på långa vägar fungerar som förr, varför gränsvärden borde utredas vidare, vilket det även finns anvisningar för.

Men jag vet hur jävlig vården är, det är inte lätt.

Jag tror att sannolikheten får sådana som vi är, är hög för att vi har rubbningar i hormonsystemen på lite högre nivå än en enskild fullblown sjukdom. Vi har blivit utsatta för stress och mediciner.

Lithium sänker ämnesomsättningen samt är en känd orsak till hypofunktion i skäldkörteln. SSRI sänker sköldkörtelns funktion med i genomsnitt 11,5 %. När talar läkaren om det?

Fluoxetin är heter som det gör för att det ingår FLUOR och KLOR, sådant som konkurrerar ut JOD i sköldkörtelhormonsyntesen, och därmed kan ge sköldkörtelproblem.

Snacka om att man är lurad. Inte fan mår jag bättre heller, även om jag numer har vant min kropp vid SSRI så till den milda grad att jag får riktigt kraftig egentlig depression utan SSRI. Jag mår MYCKET sämre än precis innan jag började med SSRI.

Saxat ifrån Aspergerforum.

jag får konstatera att en viss metamorfos har gått fort.

Exakt. Mig lurade min husläkare i Fluanxol i början av 90-talet. Från att ha varit smal på gränsen till anorektisk och energisk som en rastlös iller gick jag upp 20 kg på ett år och är fortfarande mullig fast jag aldrig äter mycket eller onyttigt, och har utvecklat trötthetssyndrom utan anledning.

Men sköldkörtelproverna är helt normala säger min doktor. Vet inte vad jag ska tro om det. Kan man ha dold sköldkörtelobalans?