En vacker, gripande och väldigt vemodigt poetisk betraktelse över tillståndet i Mellanösterns samtid.
För mig känns det som en konstnärlig bekräftelse på vad jag tycker är en allt tydligare skrift på väggen: Den imperialistiska kapitalismens globaliserade civilisation är inne i fet återvändsgränd som den inte klarar av att trassla sig ur på egen hand, med fasansfulla följder för befolkningarna i denna civilisations svagaste länkar som nu på allvar börjar krackelera.
